Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8i
genom en port och så gå ut genom en annan port åt en
annan gata — — —
— Du är en krona, Claire!
Flickans ögon lyste av munterhet och energi.
— Jo, nu är man uppskattad! Nu medger till och
med Mary, att jag har en skymt av existensberättigande.
— Men Claire, inte är väl ändå förhållandet emellan
er så dåligt!
— Du dumma pojke, se då inte så bekymrad ut! Har
du ännu inte förstått, att det är kvinnans liv att få
överdriva. — Adjö, min kära poet! Kryp nu in i ditt
gömställe igen!
Hon försvann, och Shelley gick åter in i det tarvliga
lilla värdshus, där han hyrde ett rum. Han hade känt sig
djupt betryckt hela morgonen, men nu var han helt
uppspelt. Det var i alla fall något av äventyr och spänning
i detta. . . Och om en stund skulle han åter få omfamna
sin Mary.
Han drog fram ur fickan hennes senaste brev.
»Min egen älskling, min älv-riddare–-»
Det drog ett ljust leende över hans ansikte.
Där hade kommit en ny värme, en ny tjusning över
deras kärlek. Under ständig fruktan för upptäckt måste
de smyga sig till att mötas. Men vilket jubel, vilken
hänförelse var där icke för varje gång i denna dolda lycka!
Shelley lyfte sin blick från boken.
Framför honom bredde sig ängar och fält i en blid
januaridags bleka solsken. Hans barndoms ängar och lunder
och fält — så betagande väna även i vintersömnens tid.
Men där inifrån ljödo röster som talade i torra,
träaktiga tonfall om hypotek och fastigheter och räntor. Där
diskuterade nu sir Timothy — vad han måtte njuta av
6—191224. Roos, Ett diktaröde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
