- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
83

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

förde dem över Kanalen. Och åter satt Claire i fören,
stirrande ned i de skummande, grågröna böljorna,
drömmande stolta drömmar om glädje, om kärlek, om
underbara och lyckosamma öden.

Denna gång hade likväl lyckan i hennes drömmar
tagit betydligt fastare konturer. Nu var sagoprinsen ej
längre en otydligt skymtad gestalt. Hon kunde se han
anlete blott hon slöt sina ögon: det vackraste, stoltaste
ansikte hon någonsin skådat — de härligaste ögon, mörka,
trotsiga, föraktfulla, med blixtar ljungande fram ur dunkla
djup.

Hur hade hon ej ägnat honom sin dyrkan redan innan
hon sett honom! Var icke England fullt av hans rykte?
När tvä unga människor talade om >: skalden», så menade
de honom. Han var ju alla unga hjärtans tolk, deras
trotsige, upproriske diktare. Unga flickor lärde sig hans
poem utantill, unga män efterhärmade hans dräkt och
hans låter.

Högmodig var han, sade man, högmodig men skön
som en fallen ärkeängel.

När den mannen blev direktör för Drury Lane-teatern,
fick Claire plötsligt klart för sig, att hon egentligen alltid
hade önskat att bli skådespelerska. Och hon gick upp till
honom och bad att få debutera.

Hur han sett på henne allt ifrån det ögonblick hon
trätt in i hans rum! Med vilka granskande ögon han
iakttagit henne — granskande på det sätt som är en hyllning
åt en kvinna, en hyllning åt hennes skönhet, hennes
kvinnliga tjuskraft.

Hon hade blivit förvirrad under denna blick, hon som
dock annars icke plägade vara blyg. Hennes bruna kinder
glödde. Och hennes stämma skalv lätt.

Alltjämt satt han tyst och såg på henne — såg med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free