Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
för henne? Hon skulle icke tveka att öppet leva med
honom, liksom Mary med Shelley, trotsande världens dom.
— Nu går jag ned till baby, sade Mary och reste sig
upp. Hennes stämma hade det tonfall av öm stolthet som
alltid låg däri, när hon talade om sin blåögde lille pys.
Hon kastade en blick bort emot sin man. Men Shelley
hörde henne ej. Han var upptagen av en livlig dispyt
med sin värd angående Aischylos’ diktning, och han talade
med en brinnande iver, som om Aischylos varit hans
närmaste vän, vilken det gällt att försvara mot missförstånd
och förtal. De kunde gott hålla på med att tala och
diskutera hela natten, dessa två, det visste Mary gott.
Hon vände sig till Claire.
— Kommer du med mig?
Claire skakade på huvudet.
— Nej, jag väntar på Percy, sade hon.
— Det kunde jag ju tänka mig, sade Mary med ett
litet försmädligt tonfall.
Hennes halvsyster förstod gott vad hon menade: att
när det var fråga om att välja emellan herr- och
damsällskap, så var inte Claire den som tvekade. Men just nu
brydde miss Clairmont sig inte om att ge ett stickord
igen.
Hon såg genom fönstret, hur Mary trädde ut ur
portiken och ett ögonblick stannade, liksom för att insupa
den förtrollande skönheten i denna tavla: den stilla
blänkande sjön, å vars stränder här och där glimmade ljus
från människoboningar, de majestätiska snöhöljda bergen,
vilkas toppar glänste i det vita månljuset.
Nu gick Mary utför den lilla stigen emellan
vinstockarna — ned till villan invid sjöstranden, där hennes
blåögda lilla baby slumrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
