- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
87

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

en olycka. Men hon märkte nu med outsäglig förtret, att
hennes bekännelse kom stammande, avbrutet, förläget.

— Nå, hur tänker du ställa för dig?

Blodet steg till hennes kinder — icke av blygsel utan
av vrede. Men hon behärskade sig och sade med så pass
blid stämma hon för tillfället kunde åstadkomma:

— Jag har ej velat besluta något om detta, förrän jag
talat med dig, käre vän.

»Käre vän!» Vad det retade Byron outsägligt, när hon
använde sådana uttryck! Förstod hon då icke, denna lilla
obetydliga flicka från Skinner Street, vilket omätligt
avstånd som skilde henne från George Noel lörd Byron,
Englands störste skald! Det avståndet upphävdes
verkligen icke av att han inlåtit sig i en flyktig liaison med
henne! De förnämsta damer i Londons societet talade till
honom i de mest förgudande ordalag, och den här lilla
styvdottern till en konkursmässig lånbiblioteksinnehavare
kallade honom i en ton av jämlikhet »käre vän»! Det var
denna hennes oförmåga att inse sin egen djupa
underlägsenhet i alla möjliga hänseenden som först väckt den
ani-mositet, vilken efterträtt hans snabbt övergående förälskelse.

— Naturligtvis ämnar jag bistå dig ekonomiskt. —
Han gjorde en gest med handen, som var avsedd att
uttrycka liberalitet. Och Shelley’s tar väl hand om dig. ..
Vår goda Shelley är ju mycket fördomsfri...

Hon hade förr någon gång hört honom tala i denna
lätt ömkande ton om Shelley, och det hade nog hänt att
hon skrattat däråt. Men i denna stund steg harmen inom
henne. Förlägenheten var borta, och hennes stämmaljöd skarp.

— Shelley skulle aldrig ha talat i denna ton till en
flicka, som sagt honom vad jag nu sagt.

— Nej, för all del! Han skulle ha hållit ett utmärkt
vackert och poetiskt tal om människans rättigheter etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free