Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9i
Med en stigande ånger och smärta kände han, att
aldrig skulle det kunna utplånas ur hans liv som han denna
dag upplevat.
Shelley stod nere vid floden med en stor korg i
handen. Inne i korgen krälade det och kravlade. Det var
kräftor som han nyss köpt på torget i Marlow.
Han kunde inte lida att se fångna djur. Liksom det
var sällan man lyckades förmå honom till att äta aminalisk
föda.
Nu tog han kräftorna, den ena efter den andra, och
släppte ut dem i floden. Fick sig ju ett nyp ibland av
deras klor. Men det var i alla fall roligt att se dem, en
efter en, vinna friheten och föreställa sig deras glädje
därvid. Mycket roligare än att välva ut hela korgen på en
gång.
Han vände hemåt till den lilla villa, som nu var hans och
Marys hem. Ur en torftig stuga kommo ett par barn
utrusande. De kände väl till den främmande herrn, som
brukade ge dem slantar och karameller. Och muntert
språkande med dem, vandrade Shelley hemåt.
Men därhemma satt Mary och grät.
— Vad är det, käraste?
Under mänga snyftningar kom bekännelsen: Nu hade
de också här i Marlow fått reda på att hon och Shelley
inte varit gifta den första tiden de bott tillsammans! Hon
hade just tyckt, att det var så fredligt här i denna
undangömda vrå, där ingen kände dem. Men nu hade
gummorna i bodarna börjat titta hånfullt på henne och viska,
när hon gick förbi. O, det var så förfärligt!
Och nu strömmade den fram, berättelsen om allt vad
hon lidit för detta: hur den och den och den hade
upphört att hälsa på henne. — Och nu skulle det bli likadant här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
