- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
94

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

Var det alltid så? För alla? Dog den alltid bort, den
första hänförelsen? Kom där alltid in en smygande
trötthet och tomhet i varje förhällande till en annan människa?
Var det blott en dröm, en inbillning, att en människa
skulle kunna möta en själ så djupt befryndad med hennes
egen, att det blev en ständigt förnyad lycka, ständigt
förnyad rikedom, att vara samman med henne?

Det ringde till vesper. Domens portar stodo öppna.
Där inifrån ljöd orgelbrus. Och han trädde in.

Här och där i det ljusmättade dunklet glimmade en
lampa. En klocka ringde. Små korgossar svängde
gyllene kar, och i lätta blå skyar svävade rökelsen kring
altaren och kapell.

Nu blandade sig röster med orgelbruset. Från läktaren
stego tonerna av en osynlig kör — toner så överjordiskt
klara, så översvinneligt ljuva, att hjärtat skalv och tårarna
stego en i ögonen.

Långsamt gick han uppåt mot huvudaltaret. Men med
ens tvärstannade han.

Vilket ansikte! Vilken blick! I gudar, vilka ögon!

Hon låg på knä invid en pelare — såg uppåt med ett
uttryck av drömmande hänförelse.

Vad var det de sågo, dessa mörka fjärrskådande ögon ?
Vad var det för underbara syner som tedde sig inför dem?
Var det musiken som framkallade denna visionära extas?
Eller var det en outtalad bön . . . ?

Orörlig, betagen stod han där, oavvänt blickande på
detta ansikte, där en själ omedvetet — oberörd av allt
omkring sig — blottade sitt skälvande innersta.

Oförmodat vände den knäböjande sina ögon mot hans.
Hade hon intuitivt förnummit hans blick?

I alla händelser röjde hon varken förtret eller nöje över
denna oförställda beundran. Forskande, tankfullt, såg hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free