- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
101

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

Teresina — hon grät, när jag farit ifrån henne, hon ville
ej låta sig tröstas. Man har berättat det för mig. Man
fruktar, att hon skall sörja ihjäl sig.

Det hade kommit ett djupt klagande tonfall i hennes
stämma. Och underligt gripen av att se sorg i detta
ansikte, nyss så strålande av liv och glättighet, mumlade
Shelley:

— Men varför tog ni henne icke med er? Säkert måste
en mor ha större rätt över sitt barn än fadern.

Mon gjorde en rörelse av otålighet.

— Tog henne med mig! Men förstår ni då icke —
Jag reste med en annan man, en man som jag älskade...
Men vi ha också skilts åt. Han var en tyrannisk natur —
och jag måste ha min frihet. Jag tål intet tvång. När
jag försjunker i min musik, i mina studier, då tål jag ej
att någon kommer och trugar på mig sina smekningar.

På ett litet bord låg en mandolin.

— Ni sjunger, marchesa?

— Naturligtvis.

Och medan fingrarna gledo över mandolinens strängar,
lät hon tonerna välla fram ur sin strupe.

Aldrig förr hade han hört en sådan sång. Det var som
om den stormade himlen, som om den sprängde valvet
därovan. Den lyssnande rycktes med på denna stormande
färd mot omätliga vidder. Vad jordiskt var försvann; en
rymd av eld och ljus och frihet öppnade sig för den
hänryckta anden. I denna stund hade hennes ansikte ett
uttryck som påminde om det i domen.

— Vet ni, att ni kunde lägga en värld för edra fötter!
Dock nej, detta är ej rätta ordet. Icke är det detta den
gudaborna konstnärn trår efter: att vinna bifall, hyllning.
Men ni skulle oemotståndligt, med varje ton nå vad varje
skald, som är värd det namnet, trår till i sina bästa stun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free