Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i°5
nu anklagar sin store skald för. Men så dömer man ju i
alla fall inte i de aktningsvärda kretsarna...
Bland allt det som överraskade hos Constantia var också
den lugna öppenhet, med vilken hon ibland berörde de
ömtåligaste saker.
— Lörd Byron, återtog hon, är i alla fall på det hela en
negativitetens diktare, och sådana har alltid lättare att slå
igenom.
— Men Goethe! Tänk på Faust — så idérik, så
storslagen! Och han beundras ej blott av sitt land utan
av hela världen.
— Nåja, det finns undantag. En människas personliga
öde spelar ju också in härvidlag.
— Öde? Tror ni på ödet?
— Om jag tror på ödet! Har inte också ni ibland
känt detta: något obevekligt, en jättemur, som trotsar
edra mest frenetiska ansträngningar.
— Ett blint öde . .. Huru hopplöst dystert bleve ej då
livet!
— Har jag sagt, att det är blint? Nej, där är rättvisa
i det, ty vi har själva skapat det. Fast vi ej vet därom,
emedan förlåten obönhörligt är sänkt över vad vi i gångna
liv har gjort — och underlåtit göra.
— Ni tror då, också ni, på ateiTödelsen?
— Hur skulle en människa, som tänker, kunna undgå
att tro därpå? Hur skulle en människa, som känner djupt
och starkt, kunna uthärda livet, om hon ej accepterat
denna förklaring till alla dess skenbara orättvisor? Sorgen
kan man bära — man behöver ju bara se sig omkring i
livet för att märka, att lidande äro vi alla
underkastade-Men människors orättvisa — Nej den skulle fylla oss med
en förbittring, som kvävde oss, ifall vi ej vore vissa om
detta äro människorna orättvisa, _så är dock ej ödet orätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
