Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
Ej kärlek jag giva får,
men tyst jag dig viger
den dyrkan ej himlen försmår,
när från stoftet den stiger.
Så fjäriln till stjärnan trår —
så natten till ljuset —
Så trängtan mot evig vår
oss lyfter ur gruset.
De hade vandrat omkring bland ruinerna på Forum.
Nu stodo de i Palazzo Colonna, inför bilden av Beatrice
Cenci.
Shelley var djupt gripen av den sorgsna, rörande
skönheten i detta ansikte — vekt och likväl så fast i sin
beslutsamhet.
— Men vet ni, utbrast han, det är likt er, detta
porträtt!
Constantia nickade. Ja, det hade också andra sagt
henne.
Hon började tala om den Cenciska familjetragedien.
Kände han till denna historia — så uppskakande, så
nattsvart, och dock med glimtar av ljus från de högsinta
själar, som varit offer för en infernalisk grymhet.
— Säg, vore icke detta ett ämne för en tragedi? Här
finns stormande lidelser och vildaste ve — en själshöghet,
som brottas mot en värld av smuts. Skulle det icke locka
er, detta ämne?
— Om jag skulle söka teckna Beatrice i hennes
underfulla blandning av styrka och vekhet, så skulle jag vilja
taga er till modell. Annars mäktar jag inte det
ämnet.
Hon nickade åter. Ja, det hade hon intet emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
