Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
— Ni har ju också tänkt resa till Neapel i denna
veckar Res på tisdagen, sä får vi sällskap! Annars måste
jag resa alldeles ensam. Ja, utom Rosita och Pepe
förstås. Men annars har jag ingen alls.
— Jag ska fråga min hustru, om hon kan hinna bli
färdig till dess.
— Er hustru? Nej, jag vill verkligen inte ha er hustru
och er svägerska och hela familjen i följe. Men kan inte
er italienska betjänt ta hand om dem? Så följer ni med
mig! Det vore ju för resten mycket lämpligt och naturligt,
att ni reste en dag i förväg och skaffade rum ät er familj.
Shelley tvekade — ämnade svara, att lians hustru nog
skulle bli ganska stött, om han reste ifrån henne. Men
marchesan såg på honom med sitt mest bedårande leende,
i det hon med en barnsligt klagande stämma sade: —Jag
vet inte hur jag ska kunna reda mig ensam. Jag är
verkligen inte van att resa ensam .. .
Fanns det någon man på jorden, som skulle kunnat
motstå det leendet, den stämman?
Den första biten åkte Shelley i diligensen. Men när
man kom till det albergo, där man rastade och åt frukost,
föreslog marchesan att han skulle stiga upp i hennes vagn
en stund.
Det var en solig senhöstdag med gyllene dagrar och
ljumma vindar.
— Ser ni, här blommar ännu rosorna. Märker ni, att
det redan har blivit varmare? A, jag ska visa er min
trädgård i Neapel... Ni ska få se: vi reser mot sommar
och sol.
Ja, han kände det i sanning, som om han färdades mot
sommar och sol!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
