- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
110

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I TO

— Är don icke härlig, min trädgård!

Ja, här rädde ännu sommar. Rosor glödde, violer
doftade, och över gröna planer och vaggande träd låg
middagens heta dallrande dis.

Men hon, som gled fram bland blomstren, vattnande
några, varsamt uppbindande andra, hon var själv fagrare
än någon blomma. Och hur snabba, hur behagfulla voro
ej hennes rörelser! Antilopen, som hejdar sig i språnget,
var ej mera skälvande av liv.

Där flöt en bäck mellan täta videsnår, överskuggad av
höga pinjer. Mitt i bäcken låg en liten holme; de gingo
dit över en smal spång och satte sig på en bäck invid en
stor rosenbuske. I gräset vid deras fötter växte violer och
höstanemoner.

Constantia böjde sig ned, bröt ett par violer och fäste
den ena i hans knapphål. Härvid rörde hon vid en gren av
rosenbusken: ett regn av röda rosenblad skakades ned över
dem, föll på deras kinder, i deras hår. Rosendoften
omvärvde dem. Uppe i en av pinjerna satt en duva och
kutt-rade sitt trånande kurr kurr.

— Ängrar ni, att ni följde med mig i går?

Där lekte en skalk i hennes ögonvrå.

— Ångrar? Å ni vet inte — ni anar inte hur jag
drömmer om er . .. hur ni fyller mitt väsen dag och
natt.. .

Lidelsen skalv i hans röst — brann het i hans blod —
glödde ur de stora blå ögonen.

Han lutade sig närmare henne — Och med ens tändes
där en eld i hennes mörka ögons djup; det gick en
skälvning genom hennes späda gestalt. Hon log emot honom
— ett leende fullt av smeksam trånad.

Med ett halvkvävt rop drog han henne till sig. Och
deras läppar brunno emot varandra. ..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free