Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
ogjord, denna mänsklighetens stora födslovånda, som vi
kallar den franska revolutionen?
Marchesan stod i begrepp att svara — men i samma
ögonblick hejdade hon sig:
— Se då! A se!
På gatan, framför deras fötter, satt ett litet barn och
lekte med en docka av klutar. Hon lyfte upp huvudet
och såg på främlingarna med ett par stora mörka undrande
ögon. Hon var klädd i trasor, hon var smutsig och
okammad, men det bleka tärda lilla ansiktet hade en
hänförande skönhet i linjer och uttryck.
Marchesan lutade sig ner och strök barnet smekande
över håret.
— Du lilla stackare, sade hon ömt.
Barnet såg upp till henne och log. Det var som om
den vackra främlingens varma vänliga blick varit ett
solsken, vilket lockat en liten frusen knopp att öppna sig.
Den lilla började jollra och pladdra, sträckte så ut sin hand
och strök varsamt över den främmande signorans fina
sidenklänning. Och så skrattade hon av idel förtjusning
över att den kändes så len och fin att ta på.
Men nu kom en käring farande, grep den lilla i armen,
ruskade henne häftigt och skrek:
— Ditt usla kräk! Hur understår du dig att ränna ut
utan lov?
Den lilla började gråta. Marchesans ögon sköto blixtar.
— Hur kan ni behandla ett litet barn på det sättet!
Megäran glodde förundrad på den fina damen, som
tycktes bry sig om hur en fattig, liten unge hade det.
— Hå, hon kan allt vara glad ändå, den här ungen, att
hon har någon alls som tar hand om ’na. Hon har
varken far eller mor, men hennes mor var min systerdotter,
och därför så ville jag ju inte låta henne alldeles förgås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
