Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
mal bekant han råkat pä. — En gammal bekant:
Engelska således? — Inte precis — modern var skotska.
— Vad hette hon?
Shelley tog upp lille Willie på sitt knä och började
leka med honom.
— Vad heter hon?
Mary upprepade frågan med en något höjd stämma.
Shelley reste sig upp.
— Jag tycker det är under bådas vår värdighet att
börja anställa förhör med varandra.
Och han gick in till sig.
Nej, detta var olidligt. Så kunde det icke få fortfara.
Det var klart, att deras äktenskap i alla händelser måste
upplösas.
Och om Constantia förstod detta — månne icke dä
hennes uppfattning skulle betydligt förändras?
I alla händelser måste han få klarhet — måste få veta
vad som var hennes verkliga mening: det hon sagt
honom en soldrucken dag bland blomstren i hennes trädgård
— eller det hon slungat ur sig i en åskby av vrede.
De gingo uppför Posilippos höjder. Vagnen hade fått
stanna vid bergets fot.
Constantia var vid sitt mest glittrande solskenshumör.
I sin sprittande glättighet var hon mera lik sig som
under den första lyckliga tiden än vad hon på länge varit.
Det var som hon i dag glömt att resa upp emellan dem
den där osynliga barriären, som vid deras senaste
sammanträffanden varit så tydligt förnimbar.
— I morgon ska vi ut och cavalla, sade hon. Vill ni
inte komma med och cavalla i morgon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
