- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
131

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i3i

frågor, hans böner att pappa ville leka med honom. Alla
hans böcker — å vad betydde de nu i jämförelse med
den älskade och älskande lilla varelse, som han stod i
begrepp att mista!

Vilken lycka, vilken vemodig lycka, var det icke nu,
när han fick göra sitt sjuka barn en liten tjänst — fick
möta en tacksam blick ur de vackra feberglänsande ögonen.
Lilla Willie, han hade alltid varit så tacksam, när pappa
sysselsatte sig med honom. Vad han skrattade — sä
klingande högt — när pappa hissade honom upp i taket.
Och vad han brukat stå länge, länge i fönstret och vrnka,
när pappa gick ut.

Vilka skatter hade han icke förslösat genom att icke
mera ägna sig åt denna rena ömma barnasjäl, som sträckt
sig emot hans!

Var det alltid så, när en människosjäl gick bort? Alltid
änger hos de efterlevande över förspillda möjligheter —
över känslans armod, över kärlekens bristfullhet. Huru
fruktansvärt måste icke då uppvaknandet i en annan värld
bli, om vi där med blixtlik klarhet skola se allt vad vi
försummat gentemot våra medmänniskor — stora och små
— allt vad vi kunnat göra men icke gjort —

1 gemensam ångest sutto de — Shelley och Mary —
lutade över sin lilla älsklings läger. Och småningom, i
den oro som tyngde, inför den sorg som de bävade för,
smälte den undan, den mur av is som rest sig emellan
dem.

Och så kom då till sist den stunden då den flämtande
livslågan slocknade, då de klara blå ögonen brusto, då den
späda kroppen, som ristats så svårt av febern, blev helt
stilla och orörlig — då den barnasjäl, som under några
korta år gästat jorden, äter gled bort ifrån en värld av
oro och sorg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free