- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
142

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lidande med den gamle han gjort det, men varför skulle
han sedan gä och lösa ut mikroskopet just en gång då han
var ute med Hogg? Var det inte för att han innerst inne
tyckte, att det ändå vore skada om ingen människa skulle
få reda på hans lilla uppoffring?

Och hur hade han icke alltid inför sig själv förskönat
sina gärningar, diktat om dem. Han granskade dem, den
ena efter den andra av de avgörande tilldragelserna i hans
liv. När han flytt med Harriet, visst hade det i själva verket
varit därför att hans sinnen då talat starkare än hans själ.
Men han hade intalat sig själv, att det var därför att han
i ridderligt ädelmod velat taga sig an en flicka som av
sin familj behandlades med hårdhet. När han sedan ville
bli Harriet kvitt, då hade han sagt sig, att hon själv
önskade skilsmässan. Men ville han vara fullt ärlig, så måste han
medgiva, att efter deras sista sammanträffande hade han
dock fått ganska klart för sig att hon i själva verket alls
inte ville det.

När han yppat för Mary sin kärlek utan att ännu vara
fri från sin första hustru, då hade han inför sig själv
rättfärdigat sig med att Mar)- ju redan älskade honom — att
hon omedvetet röjt det genom sina blickar, sin rodnad.
Men om han, så snart han märkt detta, dragit sig tillbaka,
försvunnit — vågade han verkligen påstå, att den sorg,
som den sextonåriga flickan utan tvivel först skulle ha
erfarit, ej skulle kunnat småningom skingras?

Nej, om han så snabbt förklarat sin kärlek, så var det
därför att han själv icke hade gjort något allvarligt försök
att kuva sin lidelse. Alltid hade han strax, otåligt, med
stormande lidelse gripit efter den egna lyckan, så snart
den varit inom räckhåll. Utan att ens tänka på om han
därmed drog sorg och olycka över andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free