Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
och aldrig borde ha skrivit vers. Jag har längtat efter ett
hem — men rastlös, rotlös har jag drivit omkring, har bott i
hyrda rum bland hyrda möbler. Jag ägde en liten son.
som jag älskade, som redan lärt sig älska mig. Jag tänkte:
han skall nå den lycka som jag ej nått. Men han gick
ifrån mig. — Och det barn, som jag nu ser växa upp i
mitt hem, har ej den glans över sin panna som min Willie
hade. Jag har irrat omkring i skilda länder, letat efter
jag vet icke vad. — Stundom har jag tjusats av
skönhetssyner, ofta har jag känt mig gäckad. Och vart jag än
kom, har snart en hemlig oro drivit mig vidare. Hela
mitt liv är ett fiasko.
— Nu är det din tur, Williams!
— Elva år var jag, då jag gav mig ut till sjöss.
Havet älskade jag — men jag kan inte säga, att jag tyckte
om Jpennalismen ombord på en örlogsman. Så lämnade
jag flottan, gick in vid dragonerna och blev kommenderad
till Indien. Där stred jag för att civilisera infödingar, som
gärna ville leva i fred och ro i sitt eget land. Så blev jag
kär — nå, ni vet hur det brukar gå för gifta officerare i
Indien: efter en liten tid får man sända hustru och barn
till Europa, därför att de inte tål vid klimatet. Men var
nu äran av att slå ihjäl infödingar så stor, att det lönade
sig att därför döma sig själv till skilsmässa från vad jag
höll kärast? Jag tog avsked och gifte mig — jag hade ju
en liten förmögenhet, som min styvfar hade vänligheten
att lämna, när han knep det övriga. Så begav vi oss över
till Europa.
I Genève träffade jag en gammal officerskamrat från
Indien — Tom Medwin — som med så mycken värme
berättade om sin kusin poeten Shelley, att vi beslöt oss för
att fara hit till Pisa, min hustru och jag. Och det har
jag inte ångrat — oaktat jag här ådragit mig ohälsa. Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
