Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
— A, var viss om det: ingen kraft inom oss, som är
värd att leva, går någonsin förlorad! Var viss om det:
våra möjligheter äro ingalunda slut, därför att vi gått in
genom den porten som kallas Död.
I Palazzo Lanfranchi var det en enda röra, och lörd
Byron haltade omkring och såg ut som ett åskmoln.
Visst hade han varit med om att Leigh Hunt skulle
komma hit till Pisa för att tillsammans med Shelley och
honom själv starta den nya tidskrift som de lovade sig
mycket av — ja, han hade till och med varit mer
ivrig på saken än Shelley. Han hade på förhand njutit
av tanken på hur han sålunda skulle få tillfälle att knäppa
till sina motståndare, strax ge svar på tal, när eländiga
små tidskriftsherrar kommo med sin småaktiga kritik av
hans dikter. Och när det blev fråga om att skaffa bostad
åt Hunt och hans familj, så hade han ju inte gärna
kunnat neka att upplåta bottenvåningen i sitt palats, som stod
tom och obebodd, helst som Shelley åtog sig att anskaffa
möbler och ordna det hela. Men inte förrän nu på morgonen,
då de kommit dragande hela raden med allt sitt pick och
pack, hade han satt sig in i vad det ville säga att lia i sitt
hus en främmande familj: en sjuklig fru och sju bråkiga
barnungar, som nödvändigt ville klappa hundarna och
skreko av förtjusning över den tama kråkan och som
naturligtvis aldrig skulle hålla tyst en enda sekund. Han kunde
verkligen inte hjälpa, om han med en viss kyla hälsat på
mrs Hunt, som såg så ynklig ut och beklagade sig över
den långa sjöresan. Nå, varför kunde hon inte ha hållit
sig hemma?
Så lugnt och bra som han haft det förut! Nätternas
ostörda djupa fred, då diktarlågan brann, då tankarna
fladdrade och lyste, då arken snabbt fylldes, det ena efter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
