Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afdelning 1. Historisk inledning af G. Geete ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STADENS GRUNDLÄGGNING
I södra delen af Västergötland och inom sydöstra delen af
Älfsborgs län äro de härader belägna, hvilka sedan urminnes
tid gjort sig kända såsom, hvad vi skulle kunna kalla, »klassisk
mark» för svensk hemslöjd och handelsverksamhet, den senare
under tidernas lopp genomgående alla former, växlande emellan
den ursprungliga byteshandeln och vår egen tids mera
komplicerade och på flere händer fördelade sammansmältning af
industri och handel. Denna landsdel var uppdelad i sju härad,
nämligen: Mark, Ås, Gäsened, Weden, Bollebygd, Kind och
Red väg; dessa kallas vanligen med ett gemensamt namn »de
sju häradena», men det har ej lyckats att utforska när denna benämning först uppstod och
det är ej antagligt att den någon gång blifvit officiellt godkänd.
I hvart och ett af dessa härad tillverkades i hemmen sins emellan olikartade, men ganska
noga specificerade produkter, hvilka af dessa bygders söner försåldes öfver hela landet
under ett kringströfvande lif — den s. k. gar Denna sedvänja att i landet
till afsalu kringföra sina i hembygden tillverkade varor af ull, lin, trä och järn, var,
som vi veta, betydligt äldre än den mera utvecklade handelsform, som begagnade floder
och haf såsom fortskaffhingsvägar, och utträngdes också småningom af denna; men i de
bygder, hvarmed vi nu sysselsätta oss, kvardröjde gårdfarihandeln betydligt längre och
ända in i vår tid, hvilket torde böra tillskrifvas ett visst nödtvång, då torftigheten af dessa
bygders jordbruk (man jämföre dem blott med provinsens norra del — Skaraborgs län —
och dess sädesrika slättland!) tvungit allmogen därstädes att söka sin utkomst genom
handaslöjder, idkade till afsalu.
Denna form af förvärf har mycket gamla anor; den omnämnes redan i gamla norska
konungasagor, lagbindes, i afseende på köpenskapens nödvändigaste element, i den äldre
Västgöta-Lagen, nedskrifven i slutet af 1200-talet, visar redan en betydande utveckling
genom antydningar i Kalmar recess (1474), — där det klagas att allmogen företagit sig att
kringföra »Köpmannavaror» och icke allenast »bonde varor» — och Sveriges äldsta
kulturhistoriker, Olaus Magni, uppehåller sig utförligt vid dessa förhållanden i sin 1555 utgifna
»Historia de gentibus septentrionalibus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
