Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afdelning 1. Historisk inledning af G. Geete ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
område. Tiden var kommen och åren 1620—24 användes särskildt för stadsanläggningar
såsom Göteborg 1619, Söderhamn och Piteå 1620; Borås och Luleå 1621; Norrtelje och
Umeå 1622; Sala, Falun och Sundsvall 1624. Därefter lämnade ej krigen konungen tid
att vidare fullfölja sina stadsanläggningar, men de fortsattes af Axel Oxenstierna under
förmyndareregeringen med lika ifver och omsikt.
Rörande staden Borås »funderande» anför den förste forskaren i Borås’ lokalhistoria
Nils Hufvedsson Dal (själf Boråsbarn) i sitt 1719 tryckta (i »Förord» omnämnda) arbete
en berättelse, som upprepats af senare författare, såsom Orre och Ljungström, och hvilken
Dal fått sig berättad af »en gammal och språksam gubbe, Anders i Riddarebohl». Konungen
skulle då, efter afhörande af de från olika håll ingående klagomålen öfver västgötarnes
gårdfarihandel och »landsköp», befallt att de förnämsta bönderna från dessa handelsidkande
härader^i Västergötland skulle kallas dit till honom (på Älfsborg). »När de då kommo
fram», säger Dal, »hafver konungen låtit them förstå städernas klagomål och förestält
bönderna, thet the borde antingen afstå med sådan köphandel eller bygga en stad och
gifva sådan skatt och skuld, som andra handelsmän och borgare. Theremot hafva
bönderna velat göra sin ursäkt, sägande at theras bygd vore både trång och ofruktsam och
at the ingaleds kunde nära sig, utan the icke foro omkring och sålde hvad the med sina
händer tilverckat. Thå hafver konungen skolat sagt: Thet står ännu halfva Ingermanland
öde, som behöfver bönder, går ut och betänken Eder härpå*. Efter bönderna befarade
thet the måtte blifva till Ingermanland bortförde och likasom biltoge gjorde eller flycktige
ut ur sitt land, hafva the besinnat sig och när the åter inslepptes, svarat at the förenat
sig och voro väl förnögde til at bygga en stad samt sätta sig ther neder. Thå hafver
Konungen berömt theras upsåth, lagt handen på Ståthållaren öfver Elfsborg, herr Nils
Stiernskiöld och sagt: Thenne skal utse plats och afsticka till stad åt eder, gifvandes
bönderna ther med afsked.»
Då nu omsider den för Västergötlands gårdfarihandelsidkande härader lämpligast belägna
ort skulle utses till plats för den stad, som skulle anläggas, fäste man helt naturligt
uppmärksamheten vid det centralt belägna Vedens — eller som det då kallades Wijns —
härad, som redan från gamla tider ägde betydelse för dessa orters befolkning genom den
därinom belägna gården Ruered, å hvars ägor vid Loftsled (nu Klintehall), (där Ås, Vedens,
Marks och Kinds härader sammanstöta), långt innan någon stadsanläggning var ifrågasatt,
de förnämsta bönderna från dessa trakter plägat årligen på Valborgsmässodagen samlas
för att sig emellan uppgöra, hvilka orter hvar och en skulle med sina varor besöka under
året, så att de »icke foro omkring hvarandra till förfång». Äfven torde till väljande af
Vedens härad hafva bidragit, att därstädes var belägen, 1/i mil söder om Torpa kyrka,
den vidt berömda S:ta Maria källa, som tillföljd af ryktet att kunna »bota blindhet och
andra sjukdomar både på människor och boskap» årligen ditlockade, i synnerhet under maj
och juni »mycket folk, jämväl af förnämt stånd, ifrån hela Götha rijket».
Det synes emellertid af Dals ofvananförda berättelse, att det ej var alldeles frivilligt
som de »sju häradenas» bönder gingo in på förvandlingen till borgare i stad, hvadan
också, såsom senare skall belysas, den anbefallda inflyttningen försiggick trögt och isynnerhet
visade sig smeder och andra »embetsmän» ovillige att inflytta.
Gustaf II Adolf var under år 1620 upptagen af sina förmälningsplaner och därigenom
* Angående hotet om Ingermanland anmärker Dal: »I stället för böter och straff brukades thå understundom
bortförelse till Ingermanland såsom nästför thenna tiden (1719I) till Marstrand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
