Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afdelning 1. Historisk inledning af G. Geete ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och haft till följd viktiga förändringar i stadens utseende och lifvet därinom, hvarjämte
äfven den kortaste skildring af stadens historia ej får lämna oss i okunnighet om den
för Borås invånare alltifrån stadens uppkomst utmärkande kraft till samling och
gemensam samverkan vid bemödandet att godtgöra förluster eller öfvervinna vidriga
omständigheter.
Natten emellan den I2:te och ij:de december 1681 uppväcktes den under nära 60 års
lugn och jämn förkofran framåtsträfvande stadens befolkning af
»en förskräcklig vådeld * (vi följa här Nils Dals’ korta och gripande skildring) »som lade hela staden i asko, undantagne
allenast några få hus vid tullportarne; thenne elden var så heftig att han jemvel förbrände grafstenarne i kyrkian.
Invä-narne måste thå taga flycht till nest omliggande gårdar, så många som thet kunde rymmas, the öfrige drogo tilsammans
stockar, breder, grenar, ris, med hvad annat the i hastighet kunde öfverkomma; och byggde hyttor på marken, til at
någorlunda betäcka sina kroppar, för regnskurame och thenna årstijdens svåre wederlek. På Sundagarne och sielfwa
Julehög-tiden kommo the på then afbrände kyrekiogården tillhopa, beklagande med tårar sin nöd och olycko. »
Tidens föga utvecklade eldsläcknings väsen förmådde intet emot de lössläppta
elemen-terna och bristerna härutinnan kunde ej heller afhjälpas endast genom kon. Gustaf Adolphs
»instruktion för städernas tjänstemän» af 1619, i trots af lydelsen af dess 4:de punkt:
»Efter som lagen säger, så skall och hvar stad skiftas i 4 fjerdingar; och för hvar
fjer-ding årligen sättas 2 höfwidsmän, hvilka skola och sörja för elden, att den i staden gör
ingen skada och der han lös kommer, att han likavisst i tijd blifver släckter.»
Att emellertid i Borås dådlöshet och klagan ej fingo räcka länge, utan med snaraste
efterträddes af ett samfäldt och kraftigt sträfvande att få staden återuppbyggd,
bevisas tydligen genom det ännu bevarade protokollet vid Borgerskapets sammanträde
redan den 20 december för hvilken dag därstädes antecknats:
»Näst en Innigh Lamentation och beklagande öfver dhen tildragne olyckelige och fast beklagelige händelsen, som dhenne
staden nu nyliget öfwergådt förmedelst en uthkommen häftigh wådeldh, som den nästan aldeles förbrändt och i aska lagdt
företog sigh såväl Magistraten som mennige Borgerskapet att öfwerwäga på liwad sätt staden må åter någorlunda komma
på sina förriga fötter och ehrsättias dhet wilckor, som har för dhetta warit bestående. »
Resultatet af denna öfverläggning blef i första hand att man afsände en deputation,
bestående af »borgmestaren, wälbetrodde Nils Jacobsson och borgaren Hufwedt Nilsson»
(Borås historiografen Nils Hufwedsson Dals fader, sedermera rådman i Borås), »afsändes
till konungen (Carl XI) för att hos honom ’insinuera’ om det understöd, som i form
af skattefrihet m. m. kunde beredas». Deputationens bemödanden hade önskvärd
framgång, i det att konungen dels skänkte till staden »ett öde och af hyst Cronohemman,
T okarp benembdt» ’, dels gaf staden till hjälp 4 års frihet för dess invånare å »Tull,
Accis, Contribution, Mantals-, Bakugns-, och Boskaps-penningar sampt Båtzmäns
prästerande», hvarjämte 1,400 dir silfw. m:t anslogos till Magistratens aflöning, som
staden till följd af eldsolyckan icke förmådde själf besörja. Slutligen befallde konungen
äfven att en landtmätare skulle företaga »en ny indelning af stadsplanen», som här
efter Dal meddelas. Vidare påböds kollekter öfver hela riket för kyrkans återställande,
hvartill äfven anslogs i staden fallande sakören och böter. Med rätta anmärker Dal,
liksom i förkänsla af återkommande eldsolycka, att man vid denna stadsplanerevision
ej iakttagit »Gästgifvare Ordningens» föreskrift »att ther en stadh afstiches, skola alla 1
1 Denna donatiDn af Carl XI är särskildt märklig genom ordalagen i konungens bref (s. d. 16 Febr. 1682), däri han
ändrar en redan gjord anordning för Indelningsverket på följande sätt (Tokarp var nämligen »anslaget under Westgöthe
Cavalleriet »): »Och wij i stellet igien kunne förmoda een fast större fördehl deraf at Stadlien, detsamma till sitt bätre uth*
rymme nyttiar, än wij låthe det blifwa wid Cavalleriet.» (Som dock lofvades »jembgodt wederlag») Ett märkligt bevis
mot påståendet att Carl XI, ej kunde bevekas till några ändringar då det gällde hans »Indelningsverk».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
