Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afdelning 1. Historisk inledning af G. Geete ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildt hafva i beredskap). Dessa anordningar för eldsläckning visade sig dock ej af någon
nytta eller till minsta räddning för staden vid de tillfällen af omfattande eldsolvckor,
som åter drabbade densamma vid 3:ne olika tillfällen, nämligen 1727, 1823 och 1827.
Vid alla dessa tillfällen delade rådstugan stadens öden, som äfven drabbade kyrkan,
ehuru i något mindre grad, då denna undgick förstörelsen vid 1827 års brand.
Ehuruväl den svenska befolkningsstatistiken med rätta betraktas som den äldsta i
Europa, leder den dock icke sitt ursprung längre tillbaka än år 1748, hvarför det möter
hinder att uppgifva pålitliga siffror härutinnan före denna tid. Dals ofta åberopade
BoSrosia meddelar emellertid några enstaka data från början af 1700-talet, som här må
meddelas, innan vi ingå i skildringen af förhållandena efter 1727 års brand. Omkring
1710 räknade staden omkr. 400 edsvurna borgare, 400 hustrur, 300 köpsvenner, 50
handt-verkare, 100 pigor och 100 inhyseshjon, således omkring 1,350 till laga ålder komna
personer, af hvilka vanligen c:a 1,200 voro i staden mantalsskrifna. Stadens styrelse utgjcrdes
af 1 borgmästare (ämbetet besattes, enl. tillåtelse genom kungabrefven af i658 cch 1672.
»efter Borgerskapets frija wahl»;’) 7 rådmän, 1 notarie och 24 »Äldste», samt vidare
Praeses, bisittare och Notarius i Kämnersrätten. Dessa siffror utvisa någon nedgång
vid jämförelse med en mantalslängd af 1639 som för Borås uppgifver 13 rådmän på
479 mantal »af Giemene Borgerskap». Under det i7:de seklet och krigsåren i början af
det i8:de höllos af staden 30, i krigstid ända till 70 båtsmän, men när borgerskapet själft
»visade sig i gevär», hvilket ej förekommer förr än ett stycke in på 1700-talet, utgjorde
det en aktningsbjudande styrka af »3 Compagnier eller Fänikor till fots och lA
Compag-nie till häst». Att denna »stadsmilitär» ej gaf »Stockholms Borgerskaps militärcorpser»
det ringaste efter i betydelse för det egna samhället, skall klarligen visas vid den snart
förekommande berättelsen om »Hofmanska upproret», ehuru detta ej kan jämföras med
de tillfällen till utmärkelse, som Rikets oroliga tillstånd under Gustaf III :s senare regeringsår
beredde Stockholms »borgare-garnison», när delar af den reguliera armén visat sig upprorisk.
Om vi kasta en återblick på det allmänna tillståndet i Borås under 1600-talet, så
visar sig, af det förut anförda, att Carl XI med stort intresse omfattade de svenska
städernas förkofran i allmänhet, och man kan nästan våga säga Borås isynnerhet, och
detta ej minst efter 1681 års brand med ett verksamt understöd, som äfven uppkallade
stadsinvånarna till de största ansträngningar, ehuru resultatet i sin helhet ej bl ef så godt
som man kunnat hoppas. Men orsakerna härtill voro af mångahanda slag, en enskild
stad kunde ej sätta sig öfver eller göra sig fri samhörigheten med fäderneslandet i sin
helhet och att detta var underkastadt svåra lidanden under slutet af i7:de och början
af i8:de seklen är välbekant genom historiens öfvertvgande vittnesbörd. Alltifrån år
1680, då Carl XI :s stora reduktions verk sattes i gång, och under fortsättningen och
slutet af Sveriges »storhetstid» förlamades mer och mer den landets kraft, som under Gustaf
Adolfs, Christinas förmyndares och början af den unga drottningens egen regering starkt
— kanske feberaktigt — uppflammade, hvilket till en början måste tillskrifvas den
osäkerhet i afseende på ägande rätt, som så småningom utbredde sig till alla folklager,
då ingen visste hvar kronans anspråk skulle stanna, hvarför all lust saknades att
nedlägga sina ännu ej »reducerade» tillgångar i handels- eller industriella företag. Ehuru
Carl XI :s död 1697 lämnade riket i en på många enskildes ruin byggd statens välmåga, 1
1 Deras begäran härom hade af Drottn. Christina blifvit afslagen 1652.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
