Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afdelning 1. Historisk inledning af G. Geete ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på befolkningssiffror under 5-årsperioden (1805—10) och dels 1 o-årsperioden (1820 — 80),
visar sig en minskning under 1800-talets början, då antalet för Borås är 1,792,
1810 1,750, men 1820 återkommer ökning med 2,053. Under dessa 15 år har Borås
större folkmängd än länets residensstad, men 1830 har Vänersborg 2,396 under det
Borås får nöja sig med 2,194 och öfvervikten stannade hos Vänersborg t. o. m. år 18S4.
då ombyte skedde, hvarefter folkmängdsöfvervikten under oafbruten ökning blifvit på
Borås-sidan, så att vi i Statskalendern för igo6 31 dec. finna för Vänersborg siffran
7,159, då Borås samma år har 19,566 (den sista siffran öfverstiger dock, när detta
skrifves, 20,000).
I nästa kapitel — om Handel och Vandel i äldre och nyare tid — skall för det
viktigaste dithörande efter förmåga och i mån af tillgängliga källor redogöras, men
några vidare inlägg i rikspolitiken äro ej hädanefter att anföra, lokala förhållanden
och intressen göra sig allt starkare gällande. Innan de 2 återstående alltförhärjande
eldsvådorna i största korthet omnämnas, är ej något varaktigare minne från tiden
till 1822 att omnämna, annat än uppförandet af stadens första stenbro öfver Viskan,
som byggdes 1815 på stadens egen bekostnad för 25,000 Rdr. Rgs och är den
nuvarande Vesterbro, till en början hvälfd, men för några få år sedan prydligt och solidt
ombyggd i österlånggatans sträckning och i samma nivå.
Efter den långa »fredstiden» framträdde åter den gamla fienden —elden; natten
emellan den 19 och 20 dec. 1822 utbröt den 3:dje stora eldsvådan med början i en
gör-delmakares egendom, belägen i stadens
centrum emellan torget och kyrkan, och ehuru
släckningsattiraljen nu var betydligt rikare
utrustad än 95 år förut (man kunde t. ex. nu
genast uppsätta brandsegel åt alla håll),
antändes under den halftimme, som åtgick
innan släckningen kom i gång, angränsande
hus på flera sidor, så att ganska snart
kommunikationen emellan stadens öfra och nedra
delar var afskuren; enligt en samtida berättelse
(bilagd magistratens protokoll!) blefvo såväl
den »utmärkt sköna och dyrbara kyrkan»,
rådhus, kyrkoherde- och capellan-husen,
skolan och lazarettet i första hand rof för
elden, som dessutom ödeläde mera än 3/4 af de bebyggda 415 tomter, som staden då
innefattade. Alla stadsboar — män söm kvinnor — berömmas i hög grad för »mod.
arbetsamhet och ihärdighet» vid släckningsarbetet. Stadsklockaren och en
nålmakare-gesäll innebrändes. En inkvarteringskommission fick med landtbefolkningens villiga
biträde alla husvilla inom 2—3 dagar inhysta under tak. Men mest
uppmuntrande verkade H. M. Konungens kraftiga och ädelmodiga bistånd. Vid ett
sammanträde på rådstugan d. 1 januari 1823 inställde sig Carl XIV Johans adjutant major
White-loch i särskild mission för att delgifva magistraten H. Maj :ts »örna deltagande för
stadsbornas lidande vid den rysliga vådelden», tillfölje hvaraf Högst densamme vid första
underrättelse om olyckan anslagit 10,000 Rdl. Bco till understöd för de lidande, hvaraf
Stads(Caroli)kyrkan i Bords, återuppbyggd efter branden
1822 och räddad vid branden 182J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
