Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afdelning 1. Historisk inledning af G. Geete ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från gick ned till trampan. Då denna trycktes ned, följde äfven remmen med och
»svegen» drogs nedåt, hvaremot då foten släppte, spänstigheten hos densamma gjorde
sig gällande och remmen gick tillbaka uppåt. Vid dessa motsatta rörelser sattes
svarf-ämnet i rotation kring sin axel än åt ena, än åt andra hållet och så snart trampan trycktes
ned, löpte det med sin öfre del mot arbetaren och i detta ögonblick gällde det att
anbringa svarfjärnet. Ty när arbetsstycket svängde tillbaka måste ett uppehåll ske.
emedan det vred sig ifrån verktyget». (Efter tryckt etikett vid Borås Museets exempl.
af »svega-svarf», numera, såsom ej bruklig, mycket sällsynt i museisamlingar).
Vi hafva redan antydt, att husflitens tillverkningar voro tämligen bestämdt
specialiserade inom de resp. häraderna, t. o. m. inom vissa socknar. Detta kunde
visserligen under tidernas lopp förändras på grund af bristande tillgång på hemvandt
arbetsmaterial, men småningom öfvergingo de flesta härader till bedrifvande af textil-industri.
Hedersplatser i häradernas industri förenad med gårdfarihandel intogo tvänne ganska
olika fack, nämligen väfning (med hufvudsäte i Mark) och »träförädling», d. v. s.
svarj-ning och träskärning (med hufvudsäte i Kind). Invånarna i detta senare härad
synas emellertid småningom öfvergått till textilområdet genom en erkänd skicklighet
i vadmalsväfning och »stampning», och härmed öfvergick svarfningen till As h:d, som
hufvudsakligen idkade detta yrke inom de närmast Borås stad belägna Rångedala (på
1600-talet Rangedal) och Toarps pastorat, hvilka redan i början af 1700-talet tagit
försteget såsom svarfvare, och härom låta vi Nils Hufvedsson Dal yttra sig: »I Rangedal
och Toarp äro nästan alla hus och torp emellan berg och klippor belägna, dock hvart
och ett med sina »swerfstolar» försedt. Åboarna, som hafva bokskog omkring sig
(ännu på 1890-talet funnos sådana sparsamt kvarlämnade i Toarps s:n; förf.)\ både
ophemta kullfallna träd och stubbar, som ock efter erhållet tillstånd af häradshöfding
och landshöfding hugga ned friska träd, samt dem sedan antingen till påtaska förbränna
eller telga, utgropa och swerfwa, icke till käglor, klot eller dockor utan till alhanda
käril som i köket och på bordet tjena, såsom Askar, djupa och flata fat; trinda och
snippiga skålar; skedar, matbrickor och tobakstallrikar, större eller mindre, åtskilligt
fergade eller ofergade». Till smide, säger samme förf., voro Ås häradsbor äfven »väl
fallna och benägne, så att man där haft prof af rakoknif, bysspipa och uhr» och i äldre
tider tillverkades där »låsar till Lundtgewären för Jönköpings Factori», hvilka lås
gemen ligen’ kallades »geteklöfvar» och på Gustaf II Adolphs tid t. o. m. »järnsporrar
för swenska kavalleriet». I början på 1700-talet inskränkte sig järnindustrin i Ås till
»bordsknifvar och Munharpor» (dessa senare voro af enklaste slag: se sid. 63 fig. 5). Denna
blandade industri, som efter stadens anläggning och särskilda privilegier brakte Ås
smeder i skarp opposition emot åläggandet att inflytta till Borås om de ej bodde inom
mera än 4 mils afstånd, då de ville såväl för svarfning som smide behålla rätt till
»landsköp», som efter stadens privilegierande innebar betydligt större risk än förut. De
svarf vande »skålknallarne» återfingo snart rätten till själfförsörjning åtminstone för en
god tid framåt. Men äfven dessa, isynnerhet Kindbor, af hvilka Ljushults socknemän
ännu så sent som mellan 1665 och 1683 begärde den mäktige herrens på Torpa, grefve
G. O. Stenbocks skydd och hjälp emot Borås borgerskap, som velat »förtaga» dem
deras fäderneärfda näringsvägar, »med svarfning kring landet» och nu fordrar att allt
det svarfvade godset skulle i Borås afy ttras. Detta villkor innefattades i stadens af alla regen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
