- Project Runeberg -  Sveriges handel och industri i ord och bild / Borås /
18

(1901-1907)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industri i Borås omnejd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vägen till välmåga för sina egna efterkommande i led efter led, utan äfven gifvit åt hela
sin ort det bästa föredöme i alla egenskaper, som betinga industriell framgång, hvilket också
af konung Carl XIV Johan — alltid en upplyst främjare af handel och industri — vann sitt
erkännande, då han som »vedermäle af sitt välbehag’ begåfvade henne med en åtskilliga
alnar lång guldkedja sammansatt af grofva länkar, hvilken ännu af släkten förvaras såsom
ett dyrbart minne; dock säges den gamla af anspråkslöshet aldrig hafva burit densamma

Sven Eriksson förlorade i sitt i2:te år (1813) sin fader genom döden, men modren ingick
nytt äktenskap med en Nils Andersson och detta par fortsatte sedan den småningom i
större skala tilltagna hemväfnadsrörelsen i Stämmemad, under det att sonen i i:a giftet
hänvisades till gårdsbruket Men utan att låta hindra sig häraf, böljade Sven Eriksson vid 18
års ålder att för egen räkning låta tillverka väfnader, hvarefter han i sin tur gjorde de 6
mil långa vandringarne för försäljning af väfnader och hämtning af garner, som han måste
bära på sin egen rygg, till dess besparingarne medgåfvo inköpande af en häst; han kvarblef
emellertid i det gamla hemmet till sitt 24:de år, då han inköpte Rättaregården i Kinna s:n
och ingick äktenskap med Anna Johansdotter, hemmansägaredotter från Kinna Storgården.
I Rättaregården öppnades nu en s. k. förläggare-affär för väfnadstillverkning, hvilken inom
få år nådde den grad af utveckling, att rundtorn i bygderna omkring 1,000 väfstolar
sysselsattes för Sven Erikssons räkning, och med denna verksamhet fortsatte han öfver ett tiotal
år efter Rydboholmsbolagets grundande till båtnad för detta företag, enär de förluster, som
under det unga bolagets första skede voro dess ständiga följeslagare, reglerades genom den
behållning, som den äldre affären lämnade. Francke afled 1840, hvilket hade till följd såsom
redan nämts, att Sven Eriksson 1841 efter boutredning i Franckes sterbhus öfvertog hans
andel uti, jämte ledningen af Rydboholmsbolagets affärer och 1844 upphörde med
förläggareverksamheten för att uteslutande ägna sig åt fabriksdriften, som då nått den vidd, att den
tog i anspråk alla hans krafter ej mindre än den sega energi, hvilken var ett utmärkande
drag i hans karaktär. Efter en i början af 1840-talet företagen resa till England (mannens
enda utländska affärsresa, som också blef för honom ett fruktbärande minne för lifvet), där
hvatje stund gaf lärdomar på fabriksväsendets alla områden, uppförde han redan 1844 en
ny väfveribyggnad med färgeri på högra stranden af Viska-å (den äldre fabriken låg pä den
vänstra) för tillverkning af »moleskin» och bomullssammet (s. k. Manchester).

Denna 1844 uppförda fabriksbyggnad nedbrann 1847, och uppbyggdes på nytt samma
år, men redan 1850, då vattenkraften vid Rydboholm, med dåtidens vattenödande motorer,
befanns otillräcklig och moleskinstillverkningen (som vid dess första utsändande i marknaden
ej slog bättre an, än att hela stycken måste åt olika håll skänkas bort för att göra varan
känd) numera behöft så betydligt ökas, att behofvet af ännu en fabriksbyggnad gjort sig
kännbart, uppfördes också en sådan på hemmanet Skrapereds mark (i Seglora s:n), som
erhöll namnet Svaneholm (se denna artikel); dit öfverflyttades nu alla väfstolar, som haft plats
i den 1847 vid Rydboholm ånyo uppförda fabriksbyggnaden, hvarjämte en del nya stolar
anskaffades. Den sålunda utrymda byggnaden vid Rydboholm blef 1852 omkonstruerad
och inrättad för såväl maskin- som för hand-tryckning af väfnader. Samma år uppfördes ett
större färgeri, och 1864 öfverflyttades tryckerimaskinerna till en nyuppförd byggnad,
hvar-vid den äldre tryckeri-lokalen dels apterades till reparationsverkstad, dels lämnade utrymme
för utvdgade beredningsverk. Sedermera inrättades 2:dra våningen af den äldre byggnaden,
jämte viiden till lagerlokaler.

Detta lya tryckeri nedbrann 1872, men uppfördes åter under samma år. Då sålunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shi/boras/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free