Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ut till kusten. Den äldsta landsvägen är säkerligen den,
som utefter älfdalen, där man från många ställen funnit
forntidssaker, ledde upp till det s. k. Naglemesund, nära
slottet Ekholm, strax öster om nuvarande Trollhättan;
denna väg var ju viktig äfven för förbindelsen med Dal
och Norge.
En annan väg ledde, enligt Styffe, från Lödöse väster
om sjön Anten öfver skogen Risveden och vidare öfver
slätten till Skara. Det är förmodligen denna senare väg,
som åsyftas, då det talas om att från Västergötland gick en
väg öfver en två dagsresor lång skog till Lödöse; och
troligen var det denna väg, som Gunnlög Ormtunga, den
isländske kämpen och skalden, reste, då han omkr. år 1000
skulle gästa den mäktige Sigurd jarl i Skara.
Däremot är den hufvudväg, som numera leder utefter
Säfveån inåt landet, antagligen rätt mycket yngre. Visst är
dock, att befolkningen rätt tidigt dragit sig inåt de bördiga
dälderna i trakterna öster om Göteborg och att t. ex.
Ange-redsnäjden åtminstone under järnåldern varit bebodd; man
har nämligen där påträffat åtskilliga minnesmärken från
denna tid. Bygden höll sig sålunda icke uteslutande till
Hisingen, slättlandet och skärgården.
Redan år 1015 omtalas handelspolitiska förvecklingar i
Lödöse näjder, i det nämligen fiendskapen emellan Olof
Sveakonungen och Olof Norgeskonungen — Olof den helige,
sedermera-dyrkad såsom skyddshelgon åtminstone i dessa
delar af nuvarande Bohuslän — vållade, att den norske
Olof förbjöd all utförsel af sill och salt till Västergötland
från såväl Konungahälla som öfriga handelsplatser i Viken. Det var emellertid icke
endast dessa båda varor, som utgjorde det väsentliga i byteshandeln, utan dit hörde äfven
öl, mjöl och vadmal, äfvensom en del dyrbara tyger. Ty Sverige ansågs på denna tid
som ett förmöget land och Adam från Bremen kallar Svitjod ’ ’det fruktbaraste rike,
som hade öfverflöd på säd, honung och all slags boskap. ’ ’ Rimkrönikan säger om vårt
land:
Korn, smör, fä, sviin
Hafver thet nogh hem till sijn
Oc föra thädan i främmade landa,
d. v. s. säd, smör, boskap, svin, — däraf har det tillräckligt hemma hos sig och kan
utföra till främmande land.
Handeln hade redan tidigt vunnit en sådan utveckling, att man kan uppvisa spår af
en handelslagstiftning. Så skulle enligt västgötalagcn köpenskap af någon betydelse
afslutas i närvaro af vittnen och en så kallad vin eller mäklare. Till de varor, för hvilka
detta var behöfligt, räknade lagen särskildt kreatur med horn eller hofvar, tillskuret
kläde samt trälar; svärd utan skida, oskuret kläde, allt det som.ligger i bodar och på
Olof den helige, staty i ekträ frdn i3.de
seklet. Frdn Öckerö gamla kyrka.
Teckning af G. Brusewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
