Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ville öfver till södra älfstranden, måste alla fara till Färjestaden ungefär midt för
Gamla Älfsborg, där sedan urgamla tider säkerligen en öfverfart funnits.
Det var här, mellan tvänne bergåsar, ådet nuvarande Färjenäs ägor, som Karl IX utsett
platsen för den nya staden, som antagligen fick namnet Göteborg såsom ett motstycke till
Älfsborg, så att ”Göta älf” kom att lämna första delen af sitt namn till den nya staden,
liksom det förut fått lämna sista delen af namnet till den gamla fästningen. I trakten
lågo flere urgamla bondgårdar af en numera försvunnen typ och i närheten funnos ock
flere sätesgårdar.
År 1590 omtalas i ett köpebref en holländsk skeppare med namnet Cornelis Cornelissen,
till hvilken Magnus Brahe sålde ett klinkerskepp liggande vid Nylödz. Cornelissen, som
var från Alkmaar, hade synbarligen fortsatt sina resor mellan Holland och Sverige och
därunder förvärfvat sig ett sådant anseende, att han af Karl IX år 1604 anmodades att
verka för en holländsk immigration till den nya staden. År 1605 förordnades
ståthållaren å Älfsborg Gustaf Stenbock att underhandla med Abraham Cabeliau i Amsterdam om
de åtgärder, som i samma syfte vore erforderliga.
Denne person, hvilkens namn måhända rättare skrifves Cabiljau, hade år 1599 deltagit i
en holländsk expedition till Sydamerika och där drifvit en inkomstbringande handel med
infödingarne vid Orinocoflodens mynning. Efter hemkomsten hade han i Amsterdam
eg-nat sig åt köpmannavärf och därunder icke blott samlat sig rikedom, utan äfven
förvärfvat sig ett stort inflytande och anseende.
Huru dessa underhandlingar mellan Stenbock och holländarne bedrefvos känna vi icke
mycket till, men så mycket är visst, att de senare bland sig utsett deputerade för att
direkt med konungen underhandla i frågan samt att med honom träffa bindande aftal
rörande privilegiernas innehåll. Troligen hörde till dessa deputerade äfven juris doktorn
Jacobus van Dyck, som år 1609 den 26 april förordnades till kgl. svensk hofråd ”in allen
französischen und niederländischen Sachen zu gebrauchen”.
Desse fullmäktige öfverlämnade till konungen en promemoria, som innehöll de villkor,
hvarunder en öfverenskommelse från deras sida kunde slutas. Karl IX biföll större delen
af dessa yrkanden, hvarpå förslag till privilegier utarbetades på holländska, hvilken
handling skriftligen godkändes af de holländske befullmäktigade. Härefter affattades de af
rikskansliet på tyska och offentliggjordes under den 14 augusti 1607.
Dessa privilegier äro i mångahanda afseenden af en synnerligen märklig art, emedan
de i dem förekommande stadgandena rörande handeln och ”commercierna” i flere fall
beteckna en brytning med det då rådande, från medeltiden nedärfda handelspolitiska
systemet. Konungen själf hade förut visat ett vankelmod, som yttrat sig i en del olika
bestämmelser rörande tullordningen, men holländarne, hvilka vid denna tid voro världens
förnämsta handelsfolk och äfvenledes i handelspolitiska förhållanden avancerat ganska långt
framåt, lyckades till sin egen fördel utverka sig förmåner, som beteckna en omändring
af det i vårt land dittills rådande systemet. Det är också därför och då Göteborg kan
sägas hafva gått i spetsen för en modernare uppfattning af handelspolitiken, som en
redogörelse här lämnas för hithörande delar af privilegierna.
Privilegierna finnas numera icke kvar i original, men hafva i Wolffs värdefulla ”Studier
rörande Göteborgs äldsta författning” offentliggjorts efter en af rikskanslären Axel
Oxenstierna egenhändigt gjord afskrift efter en vidimerad kopia, som rikskanslären, Svante
Sveriges Handel och Industri; Historik 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
