Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarigenom man hoppades kunna ”förmå och öfvertala” stadens borgerskap att ”sig
med egna skepp och farkoster försörja”.
Masthandeln var af sådan betydenhet, att ett särskildt kompani därför bildats,
hvil-ket år 1642 erhöll privilegium exclusivum på handel ej blott med master, utan äfven med
spiror, sparrar, balkar, plankor och bräder, för att genom inkomsten häraf kunna
”anrätta” en reparebana och ett repslageri; importerad hampa och exporteradt tågverk
skulle beläggas endast med en rekognitionsafgift och sålunda befrias från den dyra
tull-afgift, som i stället skulle affordras till staden infördt tågverk.
Stadens samtidigt framförda begäran att befrias från en sträng tillämpning af
handels-parteringen blef onådigt upptagen af regeringen, som funnit, att denna ordning utan
besvär verkställts i Stockholm och därför uppdrog tillsynen öfver parteringens ordnande
åt de två accisbetjänterna i Göteborg. Men på det att detta skulle ”dess fog- och bekväm
-ligare vinna sin fortgång”, ålades magistraten att utse en ”beskedlig man” till
uppsy-ningsman öfver dessa båda och bestämdes hans lön till 150 daler rmt, hvaraf staden
skulle betala V3- Härigenom kom sålunda staden att mista 50 daler af sin inkomst i
stället för att uppnå en fördel....
I sammanhang härmed bestämde regeringen, att äfven vinhandeln skulle parteras,
så att de som sålde spanskt och renskt vin förbjödos att uttappa franskt vin och
”främmande öl” och tvärtom. Härförutom påmindes magistraten om skyldigheten att
oför-dröjligen, själf eller genom någon borgare, låta ”anrätta” en stadskällare före
larsmässo-marknaden 1642.
Bryggeriägarnes ansökan att få uthökra (försälja småpartier) salt, för att på så sätt
draga till sig landthandeln med korn, medgafs endast åt ”rätta pannebryggeriägare”,
under det att ”kättelbryggeriema” med all makt skulle af skaffas, ”på det att stadens
och de därtill förordnade bryggame skulle kunna hafva dess bättre afträck på sitt öl”.
Genom samma memorial af den 20 juni 1642 stadgades strängeligen, att alla skulle
förskaffa sig burskap, de som ville idka köpenskap hos handelskollegiet, de som idkade
hantverksnäring hos vederbörligt skrå, i båda fallen med skyldighet att aflägga
borgareed och att ställa borgen för sig, att åtminstone i sex år förblifva byamän. K. Maj:t
upphäfde vidare de i stadens privilegier §§20, 21 och 28 föreskrifna lättnaderna vid
”bankrutter och falliter”, enär ”inconvenientier, till stadens vanheder och disreputation, sig
tilldragit och inritat hafva”; detta upphäfvande skulle tills vidare gälla i två år,
hvaref-ter ärendets vidare handläggning skulle bero på magistratens anmälan. Slutligen ålades
Hinrich Sinclair, inspektor öfver gränstullen, strängeligen att upphöra med den handel,
som han till borgerskapets förfång drifvit.
Kort därefter, den 20 juli 1642, ”ordinerades” af K. Maj:t en underrätt, till hvilken
skulle deputeras en af hvar klass af rådet med ”tvänne beskedlige män af
borgerska-pet, hvilka allenast ett år därvid blifva skola och andra året utur andra i deras ställe
förordnas och tillsättas”; och skulle från denna underrätt appelleras till samfällda
magistraten eller, som det hette på den tidens språk, ”per appellationem till samptelig
magistraten devolverás”.
År 1642 priviligierade magistraten Kilian Treutiger som apotekare vid apoteket
Enhörningen, hvarigenom sålunda droghandeln blef fast organiserad i vår stad. Samma
år anlades af staten vid den sedermera s. k. Magasinsgatan ett kronomagasin, dit skat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
