Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utförseln af master, bjälkar, spiror, sparrar, timmer och andra trävaror visar
visserligen fluktuerande och delvis aftagande siffror, men då Rydqvist (i Historisk-statistisk
beskrifning) icke meddelar någon uppgift härom, beror detta därpå, att sådana icke
förekomma i hans källskrift. I verkligheten fortsätter dock äfven denna export under
1700-talet. För öfrigt synes af bifogade kartor öfver masthamnarne, att dessa under tiden
1711—1728 ingalunda minskats.
Ser man åter på sjöfarten, finner man, att antalet utgångna fartyg i medeltal utgjort:
åren 1661—70.......... .. 100 st.
,, 1671—80.............120 ,,
,, 1681—90.............138 ,,
,, 1691—1700...........159 ,,
,, 1701—10.............168 ,,
Nya Elfsborgs fästning. Ef Ur Dahlberg
åren 1711—20........... 174 st.
,, 1721—30............ 244 ,,
eller en ständig tillväxt, som visserligen i början af 1700-talet var jämförelsevis ringa,
men dock ingalunda oafsevärd.
Oaktadt alla krigiska oroligheter, oaktadt alla pålagor och gärder, oaktadt den bittra
konkurrensen med nya stadsamhällen, gick Göteborgs handel sålunda på det hela taget
framåt och icke ens en stor eldsvåda, såsom den som år 1721 öfvergick staden,
förhindrade dess handels framåtskridande. Naturligtvis skred den emellanåt sakta framåt, och
under Tordenskioldska dagarne var exporten den minsta, som förekommit sedan
1690-talet, men snart tog den sig åter upp och antydde gryningen till den påföljande
storhetsperioden. Det ser för öfrigt ut, som om de onda tiderna under Carl XII gjorde sig mindre
kända i Göteborg än annorstädes i vårt land, och oaktadt de ständiga klagoropen var
dess ställning i många afseenden afundsvärd.
Den industri, som här fanns, var långt ifrån betydande och egentligen endast
framträdande i den klädesfabrik, som David Amija och Hans Coopman anlade vid Fattighusån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
