Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
belysande siffror. På tusen invånare funnos 14 handlande eller samma antal, som i
genomsnitt förekom i rikets alla städer. Den uppskattade inkomsten af handelsrörelse, i
medeltal på hvarje innebyggare, utgjorde i Göteborg 92 kr., under det att motsvarande
genomsnittssiffra för alla rikets städer endast var 52; samma inkomst i medeltal på hvarje
handlande utgjorde i Göteborg 6,657 kronor, emot endast 3,606 kronor i samtliga städer.
I båda dessa fall stod Göteborg högst i hela landet. Hela den uppskattade inkomsten
för handelsrörelse belöpte sig i vår stad till icke mindre än 12 mill. kronor, eller omkr.
21 procent af samtliga städernas och 17 procent af hela landets motsvarande
beskattnings-surama för nämde år.
Antalet handlande har sålunda på dessa sjuttio år ungefär sexdubblats, men de i handeln
anställda personernas mer än tjugodubblats. Hvilken antydan om handelns förändrade
storlek och utsträckning ligger icke ensamt i denna uppgift!
Den i främsta rummet på grund af transportväsendets utveckling så skarpt ökade
konkurrensen har, såsom van der Borght framhåller, tvungit till ett energiskt utnyttjande
af alla de medel, som kunna vara till nytta vid uppsökandet af afsättningsmöjligheter.
Samtidigt har ock inom handeln försiggått en yrkesfördelning, hvilken väsentligen yttrar sig
i sträfvandet att genom specialisering uppnå en leveranskraft, som är större än
konkurrentens. Om nu också genom den ökade konkurrensen handelsmannens uppgift blifvit
svårare än förr, så har å andra sidan de bekvämare kommunikationsförhållandena i högsta
grad bidragit att underlätta handeln. Den snabba befordringen af varor från ett ställe
till ett annat har förminskat kostnaderna och tidsförlusten vid varuflyttningen; den
nutida köpmannen behöfver icke heller hålla sig med ett proportionsvis så stort varuförråd
som förr. Slutligen har ock differentieringen spridt sig till alla lager af handeln; vi hafva
nog svårt att i vårt nutida Göteborg påträffa grosshandlare med så omväxlande
varuförråd, som det i början af detta kapitel från flere af den tidens störste handlande anförda;
och om vi jämförde en minuthandelsbutik från våra dagar med den för 80 år sedan, skulle
vi slå nutiden nästan med häpnad.
Omsättningen inom Göteborgs handelskår under denna tid är också förvånande. Af
de gamla stora namnen finnas endast Ekman, Kjellberg, Waern, Wijk, Magnus, Fröding,
Le visson och Renström kvar. Helt försvunna äro namnen Dickson, Röhss och nästan
alla, som uppräknades vid början af 1820-talet. Äfven hela institutioner och
korporationer äro försvunna, såsom t. ex. järnvågen, hvilken upphörde med år 1892,
hökeri-societeten m. fl.
Här bör antecknas, att bland stadens magistrat alltsedan år 1719 förekommit en
särskild handels- och politieborgmästare. Sedan början af 1800-talet har detta ämbete
innehafts af följande personer:
1801—22 Hans Andersson Busck,
1822—45 Per Ulrik Ekström,
1845—72 Karl Henrik Ewert,
1872—85 Erik Jonas Gustaf Dickman,
1885—1903 D:r Gustaf Svanberg,
1903—4 t. f. rådmannen Harald Lindbäck.
Att här uppräkna alla Göteborgs mest framstående im- och exportörer vid
1900-ta-lets början kan icke komma i fråga. Men det är icke olämpligt, att i detta sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
