Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der, ordf., Albert M. Lamm, v. ordf., samt grosshandlarne Chr. Carlander, Herm.
Peterson och Emil Fischer.
Slutligen må här nämnas, att frågan om inrättande af en Handelskammare för
närvarande är aktuell i vår stad.
b. Fabriker.
Det var i början af 1800-talet en trossats i vår stad, att Göteborg icke lämpade sig för
industriella anläggningar. ”Fabriker, säger Granberg, hafva nästan aldrig i Göteborg
haft någon framgång, hvartill ställets dyrhet och brist på arbetsfolk, emedan de flesta
användas till handel och sjöfart, utan tvifvel mycket bidragit; endast sådana fabriker,
hvilkas tillverkningar kunnat exporteras, hafva haft bestånd”.
Med tillfredställelse konstaterar emellertid kgl. majts befallningshafvande i sin
feni-årsberättelse för år 1822, att ”stadens belägenhet, folkmängd och hoppet om en
förbättrad rörelse icke allena bidragit till utvidgning och förökad drift af åtskilliga förut
anlagda större och mindre oljeslageri-, såpsjuderi-och stärkelsebruk, utan ock att framlocka
nya inrättningar”, nämligen: 1:0 en ”judiske handlandena von Reis och Magnus tillhörig
större bomullsväfverifabrik i närheten af staden,” 2:0 ett väfveri, tillhörigt ”judiske
handlanden R. I. Vallentin äfven här vid staden belägit”, och 3:0 en segelduksfabrik.
tillhörig kommerserådet och grosshandlaren Olof Wijk. Berättelsen tillägger: ”att desse,
sedan år 1817 dels utvidgade, dels af nyo tillkomne verk och inrättningar tillskyndat en
årlig öfverbalans på handelsvågen emot berörde år af minst en half million, är lika
säkert, som att Lorents porterbryggeris och öfriga fabrikers kraftyttring närmar sig till
denna summa”.
Den förstnämnda anläggningen prisas i berättelsen för sin ”för konstfliten viktiga
egenskap”, att ”de mångfaldige flickor och äldre kvinnspersoner, som där arbeta,
fullkomligen lära sig väfkonsten och därifrån utgå med förfarenhet i ett yrke, som icke allenast
bereder dem bergning och utkomst, utan äfven bör kännas och förstås för att åt husliga
förhållanden sprida trefnad och lycka”. Rörande Vallentins väfveri omnämnes, att det
år 1821 tillverkat 316 ”kullörta bommullstyger”, men att dessutom ”på hans förlag"
af allmogen i omkringliggande orter tillverkats 5,303 stycken hvita, släta
bommullslärf-ter. Detta var sålunda början till en hemindustri, som sedermera flyttat från våra
näj-der till Boråstrakten.
Föröfrigt lämnar berättelsen inga detaljerade upplysningar och afslutar sin
framställning med den nedstämmande utsagon, att ”dessa fabriker florera nu, men tyvärr med
en ganska matt utsikt för framtiden”, emedan förlagskapital saknades.
År 1827 funnos inom stadens egentliga område 3 sockerbruk, 1 tegelbruk, 2
”ättik-och segelduksfabriker”, 1 garfveri samt 3 tobaks- och snusfabriker. Däremot hörde
under Göteborgs Hall- och manufakturrätt, under hvars tillsyn fabrikerna då stodo, 22
olika kategorier fabriker med tillsammans 898 arbetare och ett tillverkningsvärde af
något öfver 2 millioner kronor, bland hvilka sockerbruken med ett tillverkningsvärde al
1.17 mill kr. samt bomullsfabrikerna med ett tillverkningsvärde af 314,000 kronor kommo
främst. De öfriga förut ej uppräknade slagen af fabriker voro: sits- och
kattunstryckerier, färgerier, tapetfabrik, repslagerier. spegelfabriker, urfabriker, pappersbruk,
såpsju-derier, parfymerier, oljeslagerier, strå- och spånhattsfabriker, lackfabrik, chokoladfabrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
