- Project Runeberg -  Sveriges handel och industri i ord och bild / Norrköping /
29

(1901-1907) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Återga vi nu till privilegierna, finna vi i p. 16 o. f. skatterna omtalade. Staden
tilldelades, hvarom i lagen var stadgadt, det s. k. »förskottet», som årligen skulle betalas af hvar
och en, som hade »sin egen eld och rök i staden, vare sig han var borgare, främling eller
kronans tjänare, dock med undantag för frälsemän. Förskottet bestämdes i privilegierna till
12 öre. (En specieriksdaler, som motsvarade 1 1/2 daler s. m., räknades denna tid lika med
52 öre). Det årliga »skottet» till stadens »Uppeholdhningh» skulle utgå med 8 öre af hvarje
100 dalers värde. I och för dess utgörande skulle värderas hvars och ens tomter, bodar,
källare, humle- och trädgårdar, kåltäppa, inom eller utom staden, skepp, delar i skepp,
skutor, båtar, reda och utlånade penningar, »viss, utestående gäld», silfver och silfversmide, guld
och ädla stenar, allehanda gods och köpenskap så ock varor, som köpmän handla med eller
handtverkare drifva sin gärning med, in summa allt, som är utaf någon nytta. Ståthållaren,
borgmästarna, rådet och de äldste fingo rätt att höja eller minska skottet allt efter stadens
behof.

Hvar och en borgare, som ville beta sina kreatur på stadens marker, skulle hädanefter
betala därför en afgift till staden, nämligen för hvarje häst 1/2 daler, för hvarje oxe och ko
1 mark, för ett ungnöt 4 öre, för ett får 1 öre och för ett svin 2 öre. Denna afgift kunde
ock förhöjas.

Punkterna 19 och 20 handla om stadens jord, så väl hvad den nu innehade som hvad
som kommit i enskild ägo, och om afgifter från jord till staden. Där heter ock, att ville
någon sälja själfägande jord, skulle den först hembjudas staden, mäktade den ej köpa, skulle
jorden ej säljas till någon frälseman, utan till skattskyldig borgare.

Staden skulle (p. 21) njuta och behålla vågen, klädehuset, sine bodar, källare, hus, gårdar,
torn, tomter och alla fördelar däraf, likaså finge staden njuta och behålla bro-, och
hamnpenningar.

Punkt 22 handlar om stadens inkomster af sakören, vid brott mot handelsordningen och
vid arf.

För att stadens inkomster ej skulle minskas, förbjödos adelsmän att »köpa något hus af
borgerskapet undan stadens tunga och rättighet i staden.» Punkt 26 handlar om vinnande
af burskap. Ingen fick nämligen i Norrköping drifva borgerlig näring »anten med
köpenskap eller sin gärning och ämbete» utan att hafva enligt Sveriges lag vunnit burskap och
gjort sin ed på rådstugan.

Ingen »gångande ämbetsman» fick finnas å landet närmare staden än fyra mil, utan den,
som ville drifva sitt handtverk hos allmogen, fick slå sig ned i staden och där vinna
burskap. Sedan fick han arbeta åt allmogen, antingen hemma i staden eller på landet.
Kallade någon bonde ut en handtverkare, skulle denne gifva det tillkänna för sin ålderman.
Funnes »några ämbetsmän å landet som med deras gärning» löpte byarna emellan närmare
staden än fyra mil och ej vunnit burskap i staden, fingo deras »ämbetsbröder» i staden deras
gärning såsom under ämbetet förbruten borttaga» o. s. v.

Punkt 28 stadgar om landsköp, hvilket skulle afskaffas så väl hos borgerskapet och dess
utliggare som hos allmogen. Privilegierna åberopa lagen och handelsordinantien. Borgarna
fingo ej gifva sig ut bland allmogen och köpa och sälja, utan allmogen skulle tillhållas att
besöka staden. »Och skola vara officerare och befallningsmän dem därför förvarna och, hvar
det icke kan gälla, genom tillbörliga och skäliga medel drifva allmogen in i staden,
synnerligen hvar vecka om lördagen», på det att staden skulle få tillförsel och allmogen penningar.

Då denna grundsats om all handels koncentrerande till stad ej kunde fullt ut genomföras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shi/norrkoping/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free