Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dess gång afsågo dels att skaffa kronan inkomster, dels att i enlighet med härskande
handelspolitik bringa ordning och reda i handeln samt söka utveckla densamma. Det kunde
dock ej undvikas, att denna statens lagstiftande verksamhet äfven stundom verkade
hämmande och hindrande. Förbud mot utskeppande af varor från Näfvekvarn och Bråviken
utfärdades 26 aug. 1633 samt i tullordningen 25 febr. 1637. I förmyndarregeringens
förordnande 10 mars 1637 säges: »Som alla sjöstäder, hvilka utrikes seglation tillåten är, skola
hafva sina vissa in- och utlopp, så skall Baresund vara det rätta och endast användas af ut-
och inländske från och till Norrköping och Söderköping. Således förbjudes att hädanefter
inlöpa vid »Åhräckian» eller annan oloflig hamn». År 1637 bebyggdes Baresund med
tullstation. Från Norrköping klagades emellertid flere gånger öfver att skeppen måste löpa
åt Baresund, hvaraf; åtskilliga inkommoditeter orsakades. Regeringen svarade dock 1641,
att förordningen därom åsyftade att förekomma oordningar och underslef, hvadan
klagomålen lämnades utan afseende.
På grund af stadens besvär öfver, att landsköp och annat köpslagande och »hökrandhe»
drefs af adelns tjänare och personer, tillhörande andra stånd, beviljades Norrköping är 1662
rätt att hålla egna utridare . Att landtstäderna hade nederlag i Norrköping vid resor från
och till Stockholm, kunde dock ej förbjudas. Ar 1668 sökte borgarna af handelsståndet
att en viss tid måtte bestämmas, hvarunder expediter och främmande köpmäns tjänare, »hvilka
några år i sender ligga uti staden och idka hemlig handel», finge här uppehålla sig. Detta gick
ej då, men sedermera stadgades, att expediterna, sedan de i tid blifvit expedierade, ej ägde öfver
sex veckor stanna i staden. Det var bl. a. ryssar, som foro omkring i landet med sina varor.
Utarrendering af statsinkomsterna hörde till tidens sed. Det begagnades af England och
Frankrike och var ett sätt att snart få in reda penningar, synnerligen då skatterna utgingo
i naturaprestationer. Äfven här i Sverige förekommer detta sätt. Ar 1619 förpaktades tullen
till en borgare i Norrköping för 4,500 daler. Aren 1621 —1623 var tullen från Norrköping
utarrenderad. Pestens härjningar 1623, som afbröto nästan all handel, vållade arrendatorerna
förluster. Drottning Kristina hade lilla och sjötullarna i Norrköping i förläning, och voro
dessa utarrenderade. Förpaktning af tullen ansågs vanligen af främmande köpmän
fördelaktig. Ej alltid torde den dock så varit. Ett danskt sändebud berättar 1622, att Gustaf
II Adolf har haft hos sig alla arrendatorer och dem hårdt tilltalat för att förmå dem till
penningförsträckning. Han kallade dem judar, toldere, skinnare och landsfördärfvare.
Efterkommo de ej konungens vilja hotades de med galge och gren.»
Norrköping begärde, liksom andra städer, att en taxa måtte utfärdas öfver stora tullen
för att förekomma oreda i handeln. I regeringens resolution på städernas besvär 29 mars
1647 förklarades dock, att man fann betänkligt publicera någon förordning för inkommande
varor. Om någon tullnär däremot bevisligen gjort orätt mot den : »kristeliga taxa» som
gifvits honom till efterrättelse, skulle han straffas. Hvad lilla tullen anginge, skulle på grund af
klagomål öfver tullknektarnas »obilliga begäran» en viss taxa utgifvas.
Införande af landttullar och accis lade hämmande band på
rörelsen. Lilla tullen eller landttullen erlades af alla inrikes ifrån
till städerna inkommande varor. Den växlade till beloppet,
erlades i början med 32:a penningen. Efter 1622 fingo städerna
staket med portar och tullhus; uppsyningsmän tillsattes. Utom
stadens fyra hufvudtullar funnos i Norrköping på grund af
staketen smärre portar eller grindar, ledande ät mindre vägar:
 |
| Silfvermynt från 1600-talet med Norrköpings namn |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
