Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hallrätt, valde inför magistraten besittarna, som därpå bekräftades af magistraten. längre
fram inträffade, att kommerskollegium förordnade preses i hallrätten. På grund af det
häftiga motstånd, som gjordes af klädemakarna, hvilka ville förblifva under skrå, kunde
domstolen ej konstitueras förr än 3 oktober 1739. Klädemakaren mäster Hähne yttrade, att
»där han såsom en borgare och mästare, hvilken af barndomen lärt att förstå sin profession,
skulle nu uti sin handtering, hvarigenom han med egen svett och blod sökt sig upphjälpa,
blifva så tvungen och underkufvad, att han därvid ej kunde se någon vidare utkomst för
sig och de sina, han då hellre ville taga yxan i handen än att blifva slaf uti det, han som
en ärlig mästare lärt». Detta sitt yttrande beledsagade mäster Hähne med ett kraftigt
knytnäfveslag i rådstugubordet. — Ordförande, stämpel- och hallmästare voro intill 1744
oaflönade.
I midten af 1700-talet uppkom en tvist mellan magistraten och borgerskapets äldste
närmast rörande ifrågasatta löneförhöjningar. Frågan om dessa ledde 1773 till en ändring af
1731 års stat. Men härmed var ej tvisten ändad, ty under densamma hade de äldste
funnit, att stadens fördel fordrade vissa förbättringar ifråga om hushållning och drätsel. Så
anmärktes, att omkr. 300 tunnland af stadsjorden nyttjades af enskilda personer endast mot
vanligt åkerafrad. Härigenom minskades stadskassans inkomster och borgerskapet måste
åtaga sig ökad taxering. Äfvenså fann man olämpligt, att stadens inkomster uppburos i tre
olika kassor med särskilda förvaltningar, man fruktade nämligen, att inkomsterna ej skulle
användas till de afsedda ändamålen. I dessa frågor och i en del andra ingåfvo de äldste
flera memorial. Äfven framhöllo de 1774, att stadens räkenskaper borde revideras och att
Valborgsmässorådstuga skulle hållas i rätt tid, såsom privilegierna bestämde. Slutligen
infann sig i staden justitiekanslärn Liliestråle, hvilken 12 dec. 1774 höll en allmän rådstuga,
där så väl borgerskapet som magistraten hördes. Beträffande revisionen förklarade
magistraten, att de äldste först nu börjat tänka på revision, men det hade alltid stått dem öppet att
företaga en dylik, hvilken skulle hafva visat, att stadskassans ställning var god. Rörande
densamma hade magistraten i början af år 1774 uppgifvit, att sjumanskammarens utlånta
kapitaler utgjorde 44,825 dal. 20½ öre och den kontanta behållningen i kassan 3,095 dal.
26 2/3 öre. På grund af hvad som nu föreföll fann sig justitiekanslärn föranlåten att för så
väl magistraten som de äldste betona vikten och fördelen af att efter en uppgjord plan
samarbeta på förbättring i de förra författningarna om stadens ekonomiska styrelse. Detta ledde
till, att de äldste i sept. 1775 inlämnade till magistraten ett eget förslag som syftade till att
åstadkomma en bättre förvaltning af stadens drätsel i närmare öfverensstämmelse med 1620
års privilegier. Detta förslag, som var författadt af Petter Swartz gjordes sedan till föremål
för öfverläggningar mellan de båda borgmästarna, Sven Björkman och And. Lundroth, samt
talmännen Petter Swartz och F. U. Lundman. I nov. 1776 föredrogs det i den form, det
nu fått, hos magistraten in pleno och antogs. Trots att förslaget sedermera utsattes för skarpa
anfall, erhöll den s. k. föreningen 2 juli 1777 kungl, stadfästelse och förelästes 14 okt. för den
samlade menigheten å allmän rådstuga, där landshöfdingen personligen infunnit sig. Om
denna akt yttrar John Swartz, en sonson till förslagets författare: »En genomgripande reform
åvägabragtes visserligen genom den s. k. 1777 års förening; men denna utgjorde dock i det
väsentliga, såsom det blifvit sagdt, blott ett återupplifvande och ett inpassande i en senare
tids förhållanden af redan befintliga, fastän åsidosatta och glömda förträffliga stadganden,
skänkta Norrköping af Sveriges Gustaf II Adolf. Gustaf II Adolf insåg, att en oegennyttig
och verksam samhällsanda ej kan skapas eller fortlefva utan frihet och rättighet att själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
