Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDEL OCH NÄRINGAR
Norrköpings handel och näringslif hade svårt lidit under det stora nordiska kriget, och
man såg sig omkring efter medel att förbättra tillståndet. Under förklaring, att »stadens
bästa flor försvunnit», begärdes sålunda vid riksdagen 1719 att, då Norrköping icke ägde
mer än en köping, (se sid. 30) staden Söderköping med dess köping Yaldemarsvik såsom
liggande alltför nära Norrköping måtte förlora sin stapelfrihet och med sitt handelsdistrikt
tilldelas Norrköping, som i så fall ville åtaga sig denna stads kontributions-kontingent
Söderköping hade nämligen så gått tillbaka, att under några år därstädes ingen funnits, som
kunde »trafiken underhålla; hafvandes så väl Stockholms- som Norrköpingsboarna all dess i
Walmarsvvijk och dess distrikt uppköpta tjära transporterat till Barösund, ut- och inlastat,
som ock mässingstråden ifrån Gusums bruk icke stannat uti Söderköping, utan fört till
Norrköping eller Stockholm och därifrån sedan utskeppat med mera.» Detta anslag mot
grannstaden, hvars handel visserligen var den minsta, någon stapelstad i riket dref, lyckades dock
ej, i det en kunglig resolution 1720, under hänvisning till, att så väl i konungaförsäkran
som regeringsformen alla städer fått sina gamla privilegier bekräftade, afslog Norrköpings
begäran. Härmed var dock ej saken utagerad; sedan framställningen skett vid 1719 års
riksdag, hade det ryska anfallet på Norrköping inträffat, som då ödelädes. Man hade nu
så mycket större skäl att söka ernå några fördelar, och en ny liknande framställning gjordes
vid 1723 års riksdag af stadens ombud justitieborgmästaren Jacob Ekbohm och
handelsmannen Hans Lindstedt I K. M:ts resolution 12 dec. 1723 härå säges Söderköping vara
»af ett slätt tillstånd och består allenast af högst 50 borgare, de där mer om åkerbruk,
fiskeri och öl-säljning än utländsk handel umgå.» Det förnämsta, som bragt Norrköping
»från det förra seklet till det anseende och flor» hade varit dels läget på en bekväm plats
vid en bred ström, på hvilken skeppen med full last kunde segla upp till staden och lossa
och lasta, dels ock att detta föranledt, att många från andra orter där nedsatt sig, att
skickliga köpmän funnits och att »åtskilliga viktiga manufakturverk blifvit där inrättade.» Såg
man däremot på Söderköpings läge, så befanns det, att utom det att strömmen där var
»mycket trång och grund, så att farkosterna på långt när icke kunna komma upp till staden,
så är likväl samma å med orenlighet så uppfylld, att till dess upprensning det mer kosta
skulle, än det vore mödan värdt.» Visserligen kunde det se ut, som om Söderköping
under de senare åren drifvit någon utrikes handel, men i själfva verket hade det endast varit
»en ringa commisshandel, som borgare där drifvit, hvilka intet af sig själfva förmått något
utrikes ifrån att införskrifva, utan allenast låta betjäna sig för kom missionärer af några
vissa här i Stockholm, Norrköping eller annorstädes, för hvilkas räkning de sådana där
i distrikten fallande varor först uppköpa samt sedan antingen i Stockholm eller
Norrköping utskeppa, hvaraf sedan skett är, att Norrköpingsboarna, hvilka med sådana varor
pläga handla, dem så godt som utur händerna af dessa commisshandlare måst åt sig
tillbaka köpa.» I fall Söderköpings stapelfrihet skulle upphöra, kunde det ej vara någon
fara, att Norrköping därigenom skulle erhålla »något särdeles monopolium eller
prissättning», emedan Norrköping ej var den enda stapelstaden på den sidan af Östersjön, utan
där funnos äfven Stockholm, Nyköping, Kalmar och Västervik, där hvar och en, som ville,
kunde förse sig. »Alltså — — — finner K. M:t skäligt, det stapelfriheten för
Söderköping bör upphöra, följaktligen köpingen I ’a/de/narsvik tilläggas Norrköping, efter den
icke då längre därvid kan konserveras, alldenstund ock de där fallande returvaror af beck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
