Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så hade yttrande infordrats från Söderköpings stad rörande uppförande af packhus- och
tullkammarelägenheter vid Mem. Borgerskapet därstädes hade då under åberopande af § 20 i
K. M:ts priv. för Göta kanalbolag yrkat, att den efter borgerskapets förmenande enligt denna
paragraf staden Söderköping tillhöriga nederlagsrättigheten icke kunde annorstädes än i
själfva staden utöfvas samt att alltså de erforderliga byggnaderna borde uppföras i eller
nära staden och ej vid Mem. Borgerskapet undandrog sig sålunda att bygga vid Mem
och förmodade att, om Söderköping ålades flytta sitt packhus närmare kanalen eller vid
densamma nybygga ett sådant, riksens ständer skulle bevilja lån, då staden nämligen saknade
tillgång. Sedan K. M:t mars 1833 remitterat denna fråga till generaltullstyrelsen, inkom en
skri/velse från borgers kaféts äldste i Norrköping. Det hette där, att, då genom kungl. resol.
12 dec. 1723 (se sid. 68) Söderköpings stapelrättighet upphäfts och tillika med Valdemarsvik
öfverflyttats på Norrköping samt således utrikes handeln på hela sjöleden till Söderköping
blifvit privilegierad åt Norrköpings stad, så anhölls, att detta privilegium måtte tagas i
betraktande, när tullkammaren vid Mem kom under pröfning. Förklaringar inkommo nu från
magistraten i Söderköping och borgerskapets äldste därstädes, hvilka med stöd af kungl
resolutionerna 12 dec. 1727 och 9 juni 1735 vederläde påståendet, att Söderköpings
stapelrättighet upphört Likaså insände de äldste i Norrköping en skrift, däri framhölls de skäl, på
grund af hvilka de äldste ansågo, att Norrköping så väl framför Söderköping som ännu
mer före Göta kanalbolag borde vara berättigadt att mot uppförande af packhus- och
tullkammare vid Mem få uppbära tolag samt packhus- och stämpelafgifter för varor, som där
förtullades. Så ock anhölls att, i händelse Söderköpings stapelstadsrättighet skulle kunna
anses tvist underkastad genom stadens uraktlåtenhet att densamma under ett helt sekel
begagna eller om Söderköping skulle vägra att fullgöra de byggnadsskyldigheter m. m. vid
Mem, som för fortfarandet af stapelrätten numera voro nödvändiga––––––eller om »det
skulle visa sig för landet och det allmänna mera nyttigt, om nämnde rättighet på någon
annan korporation öfverflyttades», Norrköping då måtte däraf komma i åtnjutande. Vidare
begärdes att, om Söderköping återupplifvades såsom stapelstad och Mems tullstation kom
att lyda därunder, de vid förtullning där fallande stadsumgälder för alltid måtte utgå till
lika belopp med dem, som Norrköping nu uppbar. Borgerskapets äldste förklarade att, om
ej deras begäran bifölles, skulle nederlagsrättigheten vid Mem komma att utöfva en högst
menlig inverkan på Norrköpings handelsrörelse och sjöfart samt omöjliggöra för stadskassan
att bestrida de betydliga utgifter, som ålåge den, hvilka för åren 1827 to. m. 1831 i
medeltal årligen uppgått till 43,630 riksdaler banko. Härtill resolverade K. M:t 29 juni 1833
att, då Söderköping 1727 återfått stapelrätt, komme den frågan ej under ompröfning. Hvad
beträffade den i kanalbolagets privilegier åt Söderköping, såsom kanalens yttersta punkt mot
Östersjön, utlofvade nederlagsrättigheten, så ansåg K. M:t, att den beviljats bolaget till
kanalfartens befrämjande och ej såsom någon särskild förmån för Söderköping. Alltså kunde,
oberoende af frågan om Söderköpings stapelstadsrätt, staden icke från nämnda privilegier
hämta några anspråk för nederlagsrörelsens bedrifvande därstädes, utan sedan de i
kanallinjen mellan staden och Östersjön belägna slussarna ej erhållit ursprungligen ämnad
utvidgning, hvarigenom äfven större fartyg kunnat uppgå till Söderköping, måste tullbehandling,
nederlags- och omlastningsrörelse, som blefvo följder af kanalens öppnande, försiggå vid Mem.
Vidare bestämdes att, till dess den anbefallda allmänna tolagsregleringen fullbordats,
tolags-afgifter fingo uppbäras å varor, som till inrikes förbrukning förtullades vid Mem, till samma
belopp, som var fastställdt för Norrköping; däremot voro varor, som blott på transito passe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
