Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. o. m. påstods, att densamma därigenom stoppades. De på grund häraf erforderliga
räns-ningsarbetena togo sin tid, synnerligen då därjämte förelåg arbetet med hela stadens
återuppbyggande. Till följd af alla dessa omständigheter kunde naturligtvis handeln under den
närmast följande tiden ej blifva så liflig. Farledens besvärlighet väckte ock tidigt tanken på
att räta och förkorta densamma. År 1769 uttalade magistraten och borgerskapets äldste,
att en kanal borde gräfvas genom Lindö säteris ägor till Bråviken, och Sundelius säger i
»Norrköpings minne» sig hafva hört ett förslag om att gräfva en dylik kanal med hjälp af
krigsfolk eller dalkarlar. Äfven var fråga om att genom kanal sätta Norrköping i
förbindelse med Vettern. Gustaf Adolf hade hyst dylika planer, och 1641 hade regeringen sändt
en holländare för att undersöka den ifrågasatta segelleden. Äfven vid andra tillfällen var
förslaget före. Är 1766 fastställdes af konung och riksdag ett dylikt projekt, ingifvet af
Norrköpings fullmäktige vid riksdagen, grosshandlaren Pehr Wiberg. Norrköpings stad i
förening med ortens invånare skulle utföra företaget Är 1769, då staden sades vara i
ut-blottadt tillstånd, förklara magistraten och de äldste sig visserligen anse kanalens dragande
hit vara fördelaktigt, men ville ej utan stöd af allmänna medel inlåta sig därpå.
Ej blott farleden genom strömmen erbjöd svårigheter, utan äfven in- och utloppet i
skärgården. Då landshöfdingen 1748 erinrade köpmännen i staden om att rätt drifva handeln
med utförsel af svenska produkter och införskrifvande från första hand af varor i returfrakt
synnerligast salt, och ej hämta detta från Stockholm, så framhölls, att man på grund af det
låga vattenståndet i Odösund ej kunde passera vanliga segelleden genom Barösund utan att
lätta fartygen medelst aflastning, därför begärdes att få inlöpa genom Arkösund och där
invänta tullbevakning. Detta ville man dock ej tillåta, då nämligen lurendrejeri kunde
befaras. Genom kungl. resolution 1751 tilläts emellertid stadens köpmän att låta fartyg, som
kommo från Spanien, Portugal och Medelhafvet med salt och som ej kunde fullastade
passera Odösundet, lossa i skären så stor del af laddningen, som erfordrades för att kunna
passera sundet; dock skulle denna lossning alltid ske i närvaro af någon öfverbetjänt från stora
sjötullkammaren i Norrköping.
Enligt kungl. resolutioner 1735 och 1741 hade Norrköping för uppförande och
istånd-sättande af båken vid Barösund eller, såsom den blef kallad, Häradsskärs båk beviljats vissa
afgifter af fartyg från och till utrikes ort. Dessa afgifter upphörde 1836, och då i kungl.
förordningen 1827 om lots- och båkinrättningar i riket stadgats, att Häradsskärs fyr skulle
genom k. förvaltningens af sjöärenden försorg underhållas, så ansåg 1851, då fråga blifvit
om båkens reparation, magistraten liksom borgerskapets äldste, att stadens skyldighet att
underhålla densamma upphört, helst som Barösund sorterade under tullkammaren vid Mem.
K. förvaltningen öfver sjöärenden förklarade ock 1851, att reparationen skulle ske på kronans
bekostnad.
Trots de svårigheter, som mötte, sökte man dock, så snart sig göra lät, få i gång handeln
efter IJ19. Därvid klagades dock såsom 1723 öfver brist på dugliga skeppsbyggmästare,
hvilket gjorde, att borgerskapet måste med större kostnader låta reparera sina fartyg i
Västervik. Bristen synes dock hafva afhjälpts och tUl skeppsbyggeriets höjande i riket bidrogo de
skeppsbyggmästare, som af Alström inkallades från England. Ar 174 3 privilegierades ett
skeppsvarf på strömmens norra sida. Å detta, som i slutet af 1700-talet tillhörde grossh.
P. G. Wadström samt Eberstein & komp., byggdes under 1700-talets senare hälft bl. a. 50
större och mindre fartyg. Bland dessa må nämnas fyra galerer för kronans räkning, 1
fregatt på 150 svåra läster, hvilken såldes i Lissabon till Västindiefarare och en större fregatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
