Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlen i förhållande därefter. Packareämbetet ålåg att tillse, att ingen opackad sill affördes
från fartygen och försåldes. Ämbetet hade att föra dagbok öfver allt afpackadt gods och
skulle denna journal hvaije vecka undertecknas af sillvräkaren. Till år 1760 hade
tunnbindarna varit packare, men när de afsade sig uppdraget, tillsattes särskilda sådana, hvilka,
ehuru de ej voro borgare, år 1766 fingo inrätta eget ämbete. hvarom
förordnades i reglementet för fiskeriema tillsattes första gång 1756, och innehades
densamma vanligen af en äldre handlartde. Den fullständiga titeln var
sill-strömmings-lin-och brädevräkare. År 1859 beslöt magistraten på hemställan af borgerskapets äldste att
den lediga sillvräkaretjänsten tillsvidare ej skulle besättas.
Sill, salt och spannmål voro denna tid hufvudartiklar i handeln och gåfvo densamma lif.
Intresset för sillaffärerna minskade intresset för jordbruket, och den stora tillgången på sill
bragte kött, fläsk och talgprisen i sjunkande. Detta allt gaf anledning till större
spannmålsimport, hvilken ock redan förut påverkats af det myckna brännvinsbrännandet.
Till Norrköping väntades hösten 1736 från Riga och andra hamnar 8,000 tunnor
spannmål, mest råg. I november 1741 tilläts fri införsel af spannmål i riket intill slutet af juli
1742. Genom freden med Ryssland i Äbo 1743 medgafs Sverige att från Ryssland
tullfritt utföra spannmål för 50,000 rubel årligen. Köpmännen i Norrköping anmälde sig år
1764 till deltagande för 19,100 rubel i denna handel. Tidtals rådde, såsom antydts, stor
spannmålsbrist, och man sökte på flera sätt motverka de däraf härrörande olägenheterna.
Genom kungl. förordning 1741 samt genom flera senare k. bref ålades köpmännen i
städerna att, isynnerhet då dyr tid befarades, hålla upplag af spannmål. Detta påbud
upp-häfdes tillsvidare år 1836. Magistraten i Norrköping bestämde, för att motverka
spannmålsprisens stegring, att alla stadens invånare, således äfven köpmännen, skulle skiftesvis vissa
dagar i veckan uppköpa spannmål på torget På grund af köpmännens missnöje upphäfdes
emellertid detta påbud kort därefter. År 1772 förordnade magistraten att ingen, som dref
handel med spannmål eller däraf ville draga vinst, fick, vid vite af 20 daler s. m. och varans
konfiskation, före kl. 10 f. m. på torgen och än mindre på gator och vid tullar uppköpa
spannmål. De, som drefvo affärer med spannmål, borde införskrifva från utlandet eller af
landtmännen uppköpa i större partier.
Under åren 1738—59 infördes årligen i riket i medeltal 396,114 tunnor, medan 1765—
68 importen stigit till 466,981 tunnor årligen. Rågtunnan som 1750 kunde köpas för omkr.
7 kr. gällde med denna tids starkt varierande varupriser år 1762 i Norrköping mellan 22
och 25 kr.
P
Ar 1724 var fråga om att i Norrköping inrätta en »tjäru-societet» och år 1749 ett
»tjäru-kompani». En särskild tillsyningsman fanns för »tjäruvräkeriet», hvilket hade den följden,
att allmogen undvek att sälja sin tjära i staden. Beträffande upplag af tjära bestämdes 1748,
att denna vara skulle uppläggas och försäljas vid ett »tjärhof» och föreslogs därtill först
Kranholmen och sedan Sylten vid Tegelbruket Under åren 1727—1732 utskeppades från
Norrköping årligen endast omkr. 14 tunnor beck och 49 läster tjära. Handeln med krut
uppdrogs 1732 åt särskilda personer, hvilka i sina trädgårdar hade kruthus. Är 1780
ålades de flytta kruthusen utom staden till nedra Adelsgärdet.
Den inrikes handeln var alltjämt föremål för en mängd på- och förbud, såsom angående
landsköp, s. k. förprång vid portarna, olaga port- och gatuhandel. Stads-uppsyningsmannen
eller underfiskalen samt två s. k. beslagskarlar hade enl. magistratens föreskrift år 1744
såsom sin förnämsta uppgift att hos fiskalen angifva oloflig port- eller gatuhandel samt förköp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
