Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagits, såsom t. ex. förordningen om storskiftet. Men äfven under gynnsamma år, och då
bränvinsbränningen var inställd, måste omkr. 3- å 400,000 tunnor spannmål införas. I de
mellansvenska länen stod visserligen jordbruket högre, men boskapsskötseln var försummad.
På grund af felslagen skörd 1771 och 1772 rådde stor nöd vintern 1772—1773 trots den
tullfria införseln och förbudet mot bränvinsbränning. Härefter följde sjukdomar inpå 1774,
så att dessa år var dödligheten den största, sedan svenska tabellverket inrättats. Att nu
främja jordbruket och göra spannmålshandeln fri i öfverensstämmelse med fysiokraternas
åsikter intresserade särskildt Gustaf 111 och hans utmärkte finansminister, Johan Liljencrantz,
en af Sveriges störste statsmän på det ekonomiska området Sålunda medgafs år 1775 bl. a.
Östergötland att fritt handla med spannmål, mjöl och potatis. Däijämte började kronan två
gånger om året reglera tullafgifterna för utländsk spannmål samt upplade för egna behof
större förråd af spannmål. Dessa upplag tilltogo i storlek, när bränvinsbränningen blifvit ett
regale.
I afseende på manufakturer och slöjder ansåg Liljencrantz, att man blandat sig i för
mycket på en gång; man borde koncentrera sig pä ett fåtal för landet lämpliga. För fabrikerna
medgafs större frihet både i fråga om tillverkning och val af arbetare. Skråtvånget hade
under frihetstiden blifvit inom städernas handtverk skärpt, så att i själfva verket
handtverks-skråna åter blifvit slutna, och vid riksdagen 1771—72 gick man så långt, att det begärdes,
att magistratens utslag öfver ansökningar om burskap ej skulle, då det stämde med skråets
mening, kunna af K. m:t ändras. Detta hindrades dock genom förordningen af 1773.
Rikets sjöfart ansågs vara den näring, som i skydd af produktplakatet bäst stått sig under
olika skiften, hvaremot den utländska handeln fanns vara i ett sorgligt tillstånd, och
kam-markollegii betänkande 1778 innehåller en hel del förslag till förbättringar.
I allmänhet kan sägas, att man med afseende å näringslagstiftningen erkände
grundsatserna om största möjliga frihet, under det man i praktiken försiktigt medlade mellan dem
och de gamla merkantilistiska åsikterna. Så ansåg man sig alltjämt behöfva produktplakatets
skydd för svenska sjöfarten, införselsförbud, exportpremier m. m., inskränkning af landthandel
och bondeseglation, handtverkares och slöjdidkares inflyttande till stad inom en omkrets af
6 mil. Men inom städerna borde rörelsen vara så fri som möjligt och hvaije handlande
och handtverkare nedsätta sig i den stad, han ville. K. M:ts bref 1776 rörande
sjötulls-taxan gick i frihandelsvänlig riktning. Ar 1777 medgafs vissa friheter i fråga om lilla tullen,
men helt och hållet afskaffa den vågade man ej. Af största vikt för affärslifvet var ock den
företagna myntrealisationen.
Den ekonomiska utvecklingen trodde man sig befordra genom att insläppa judar i landet
Dessa, som af Karl XI förvisats, förekommo dock här och hvar redan i början af
frihetstiden. Ar 1746 medgåfvos rika portugisiska judar att nedsätta sig i riket och åtnjuta
borgerliga rättigheter. Man gick vidare på den inslagna vägen genom förordningen af 1782.
De tre städer, där judarna åtnjöto särskilda privilegier, voro Stockholm, Göteborg och
Norrköping. Man ville emellertid blott mottaga förmögna judar, och de, som inflyttade, skulle
visa sig äga i växlar eller kontanter 2,000 riksdaler specie. De, som handlade i gross, voro
särskildt privilegierade framför andra; de handtverksidkande voro uteslutna från alla
skrä-handtverkerier och minuthandlarna från all handel utom sin stad. Den förste mosaiske
tros-bekännare, som vann burskap i Göteborg 1782, var Elias Magnus. Såsom tilldelade
fabriks-privilegier i Norrköping under slutet af 1700-talet upptager Sundelius år 1793 skyddsjuden
Jacob Marcu.s & comp. (Lamm) pä ett cattuns-tryckeri och 1795 handclsjudcn Philip Jcre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
