Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af Gottfr. Westling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett stamhall i detta landskap, och såväl Sverker den äldre som hans son Karl vistades gärna
i stadens grannskap pa de urgamla sätesgårdarna Allgusvi och Sätuna. Sverkers son Johan,
som blef ihjälslagen, fick sin lägerstad i Linköpings domkyrka, ett tecken till att staden
räknades som en ort af kyrklig betydenhet. Linköping blef biskopssäte och lanade sitt namn
ät hela det stift, som bildades under dess biskops hägn, och hvars omfattning var vida större
än i vära dagar.
Det första större historiska minne, som är knutet vid Linköping, är det kyrkomöte, som
kardinalbiskopen Nicolaus af Alba här höll 1152 med rikets och kyrkans främste män, da
med dem öfverlades bland annat om upprättandet af en egen ärkebiskopsstol för Sverige,
ehuru väl saken ej kunde genast bringas till afgörande, eftersom svear och göter icke kunde
enas om orten för ärkebiskopssätet Yid samma tillfälle fattades däremot beslut om att alla
ar en penning skulle gifvas af hvaije gard
till vittnesbörd om svenska folkets vördnad
för kristenhetens gemensamma skyddshelgon,
den helige Petrus, och för att vinna hans
förböner i himmelen, hvarför penningen fick
namn af Peterspenning. Det skulle ock ske
till tecken af den svenska kyrkoprovinsens
förbindelse med den katolska kristenhetens
gemensamma hufvud, påfven i Rom. Den
päflige legaten sökte ock motverka
sven-skarnes sed att gå beväpnade och ville verka
för samhällsfridens bevarande i en kristlig
anda. Att Linköping blef samlingsorten för
detta märkliga möte, vittnar utan tvifvel om
att staden ägde en ej ringa betydelse.
Såsom ett centrum för den andliga kulturen
fick dock Linköping en medtäflare i sin
grannstad i väster, Skeninge, där dominikanema
un-derhöllo en läroanstalt, hvars rykte gick vida
omkring. Att Linköping blef biskopssäte
ökade emellertid stadens vikt. Det gaf anledning bland annat till att där uppfördes en
stifts-kyrka eller dom hvarpå arbetades under mer än ett par århundraden. Detta medförde,
att till staden samlades handtverkare och yrkesmän af flera slag. Stadens folkmängd ökades,
och dess vikt som handelsort måste hafva rönt fördelaktigt inflytande däraf. Som biskopame
hörde till rikets mäktige män, voro dessa i stånd att bereda sina stiftstäder en del fördelar,
och man anser ock, att Linköping bekommit sina första privilegier såsom stad af sina där
residerande biskopar. Den tillgifvenhet, som en af dessa biskopar ägnade konung Johan
Sverkersson, gaf denne anledning att låta kröna sig i stadens domkyrka, ehuruväl vid den
tiden blott den äldsta delen däraf kommit under tak, och som en gärd af tacksamhet för
den huldhet och tro, som biskopen visat honom, förärade han honom och hans efterträdare
ett jordagods, båt nytt tecken af den betydenhet, som Linköping vunnit som biskopssäte,
gaf konung Valdemars kröning, som 1251 också försiggick i stadens domkyrka. Kn viss
uppmärksamhet ådrog sig staden under konung Birgers strider med sina bröder, da
Linköping nämnes bland de orter inom landskapet, hvarest konungen förläde en afdelning af
Linköpings domkyrka under senare delen aj 1660-talä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>