Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af Gottfr. Westling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den lilla hjälptrupp, som hans sväger, den danske konungen Erik Menved, afsändt till hans
bistånd. Stadens davarande biskop syntes vilja närma sig Birgers bröder, hvarför denne
ansåg sig behöfva bevaka hans steg. Till några strider kom det icke här, men Knut Porses
seger öfver en annan del af konungens trupper förmådde den i Linköping förlagda skaran
att bryta upp och i likhet med öfriga i Östergötland spridda
danska trupper draga sig tillbaka till sitt land igen, dä de
förstått, att under Birgers ledning ingen framgång var att
förvänta.
När i midten af samma århundrade digerdöden hemsökte
Sverige, blef ock Linköping härjad af farsoten.
Mot slutet af samma århundrade fick staden ånyo
påhälsning af främmande härskaror. Denna gang var det tyska hopar,
som i den fördrifne konung Albrechts namn drogo häijande
och roffande fram äfven i östgötabygderna, hvarvid de ock
sköflade och brände Linköping.
Under det följande seklet, medan den myndige Kettil
Karlsson Wase innehade Linköpings biskopsstol, inträdde ater
ofredstider där. Konung Kristiem I hade dristat sig att fängsla och
bortföra ur riket dess ärkebiskop, Jöns Bengtsson Oxenstjerna,
för att stäcka hans planer, men detta tilltag uppbragte biskop
Kettil i hög grad. Han såg däri en kränkning af kyrkans
myndighet och frihet, och såsom syskonbarn till den fangne
prelaten kände han sig af blodsförvantskapen eggad att hämnas
detta öfvergrepp. Han dolde väl listigt sin harm, medan han
följde sin konung under dennes färd genom stiftet ned mot
danska gränsen, men rufvade därunder på hämnd. Befryndad
med flera af rikets mäktigaste världsliga stormän, som delade
hans känslor gent mot konungen, vann han dem för sina planer
såväl som en del andra, som voro missbelåtna med Kristierns
regemente. Kettil Karlsson lämnade sina biskopliga
ämbets-göromål och drog i härnad för att förlossa ärkebiskopen ur
hans fångenskap. Men konungen å sin sida förde trupper mot
de upproriska. De framtågade genom Kindabygden och satte
sig i besittning af Linköping. I själfva biskopsgården tog
konungen sitt kvarter och våldgästade där tre dagar och tre
nätter. Staden utsattes för plundring. Efterhand lyckades dock
biskopen att nå sitt mål. Jöns Bengtsson frigjordes ur sin
fångenskap och aflade personligen ett besök hos sin hjälpsamme
frände. Själf öfverlefde denne ej länge dessa tilldragelser.
Pesten bröt fram. Biskop Kettil dukade under, och sägnen förmäler, att den orolige
prelaten fick sitt sista hvilorum i närheten af domkyrkans högaltare.
Äfven under de följande unionsfejderna möter oss stadens namn, dels i samband med
skildringen af Erik Karlsson Wases strider med riksföreståndaren Sten Sture den äldre, dels
i historien om den sistnämndes sträfvanden att hindra genomförandet af Kalmarrecess af
1483, då tronen blifvit tillerkänd ät danske konungen Hans. — I mars 1495 samlades i
Kettil Karlssons biskopsmössa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
