Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af Gottfr. Westling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linköping’ riksråd och andra stormän för att radslå om rikets förhallande till dess fiender.
Där slöto nu herrarna broderskap och vänskap med sin käre höfvitsman Sten Sture och
öfverenskommo att .icke annamma nagon utländing för herre och konung i riket. Med all
makt skulle de värja sig mot de omilda ryssar och andra rikets fiender. Till det beramade
mötet i Kalmar utsagos sändebud, bland dem herr Sten själf, och skulle man där beskärma
och försvara Sveriges sak äfven med hänsyn till konung Hans’ anspråk.
Under de bägge närmast följande årtiondena låter Linköping ej mycket tala om sig i
historien, men 1520 njöt staden äran att få mottaga ett besök af den paflige legaten och
aflatskrämaren Joh. Angelus Arcimboldus, hvars ärende var att högtidligen skrinlägga den
helige biskop Nicolaus Hermanni aflefvor, sedan påfven lämnat bifall till denna s. k. translation .
Det var för den tidens folk ett betydelsefullt ögonblick. Till staden strömmade människor
fran när och fjärran. Gudstjänster höllos med predikningar både på latin och svenska.
Domkyrkan var eklärerad. Biskop Brask höll öppen taffel. Visserligen blef aldrig biskop Niklas’
namn af påfven infördt i helgonens gyllne bok, men han räknades dock i Sverige som dess
sista katolska helgon. ‘Hans grafsten i domkyrkans nordöstra kapell, som bär namn efter
honom, kan där ännu ses, numera till bättre skydd mot förgängelsen infästad i kyrkoväggen-
I böljan af 1500-talet hade den stridbare domprosten Hemming Gad blifvit utkorad till
stiftets biskop, ehuru, helt visst i följd af danska stämplingar, påfven förmenade honom
stad-fästelse på ämbetet Han var och förblef allenast electus , men synes icke destomindre
tillsvidare hafva uppburit de med ämbetet förenade intäkterna. Hans fosterländska tänkesätt
och manhaftiga väsen gaf honom stöd bland menige man, men bland det högre kleresiet
och rikets världsliga stormän funnos många, som sökte hindra honom att utöfva biskoplig
makt och myndighet Svante Sture besökte Linköping för att samråda med kapitelmännen
i ärendet. Hemming Gads vedersakare vunno omsider öfverhand. Påfven afsatte honom
formligen från biskopsvärdigheten; det pafliga brefvet uppspikades på en af domkyrkans
portar, och det blef nödigt att utse en annan öfverherde för stiftet. Gad miste sina inkomster,
öfvergick omsider på konung Kristiern II:s sida och befann sig ock i dennes följe, när han
1520 anlände till Sverige för att sätta dess krona på sitt hufvud. Den ofvannämnde Hans
Brask hade nu intagit biskopssätet.
Konung Kristierns vistelse i Sverige medförde oroliga dagar för Linköping. Ostgötabönder
reste sig och drogo dit i väpnad flock, belägrande biskopsgården. När konungen på
återfärden från Stockholm tog vägen öfver Linköping och biskopen där fick anordna julgille för
honom, begagnade han tillfället att på ett omänskligt sätt aflifva en del personer och sedermera
i Vadstena lcdarne för den nyssnämnda bonderevolten, en ogärning, som utan tvifvel i denna
landsända beredde marken för den förestående allmänna resningen mot tyrannen. Sedan Gustaf
Eriksson tagit ledningen af den, lyckades Arvid Västgöte att förmå borgerskapet i Linköping
att sluta sig till upprorsrörelsen. I Skärkinds prästgård sammanträffade Gustaf med
biskopen, som ock förband sig att hörsamma hans bud. Tillsammans med biskopen red han
sedan till Linköping, där han utskref en herredag till Vadstena. — Nagra ar efter sedan
befrielsekriget var fullbordadt (1527), infann sig Gustaf, nu Sveriges konung, i Linköping, men
mottogs nu helt visst med svidande hjärta af biskop Brask, ty nyss förut hade riksdagen i
Västenis franhändt biskoparne en betydlig del af deras inkomster, och konungen ville nu
förvärfva at kronan bade hans slott i staden och vid Munkeboda.
Reformationen och Västeras rccess voro betydelsefulla moment i Linköpings historia. Just
genom att vara säte för en af den svenska kyrkans allra främste prelater hade staden under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
