Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af Gottfr. Westling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höijan, men dessförinnan funnos tider, då den förra staden gjorde Linköping försteget stridigt
Täflingskampen med Norrköping däremot aflopp ogynnsamt. Ännu 1530 uppgick
krono-skatten där till allenast 9 mark, medan — som ofvan är nämdt — Linköping erlade mera
än fyra gånger så mycket i skatt. Men redan under Gustaf II Adolfs regeringstid hade
Norrköping hunnit blifva den mera ekonomiskt bärkraftiga, ehuruväl Linköping ej stått stilla
eller gått tillbaka.
Hvem som först hugnat Linköping med några privilegier, är obekant. De mäktige
biskopar, som under katolska tiden där residerade, torde förskaffat stiftsstaden en del förmåner,
liksom det ock är antagligt, att staden blifvit ihågkommen därmed af en eller annan af
landets regenter, men ingenting visst känner man därom. Inga skriftliga handlingar, som angå
privilegier under medeltiden, finnas. Sannolikt hafva de förkommit vid de svära eldsvådor,
som flera gånger öfvergått staden. Den äldsta kungliga skrifvelse, som tillförsäkrar den
nagra fri- och rättigheter, och som numera är bekant, meddelas af Göran Tegel, hvilken
berättar, att år 1537 den 4 februari konung Gustaf I gaf borgare och köpmän i Linköping
och Vadstena »frihet för all tull af deras köpenskap, som de brukade, ehvar som helst de
utseglade, dock icke andra utan de där voro fasta blifne borgare och de där själfva gårdar
och grund i föreskrefne länköping eller Vadstena åtte».
Konung Johan III var på flera sätt en välgörare mot staden. Han gaf den privilegier och
sökte bota den skada, som de svära eldsolyckorna 1546 och 1567 vallat. Den förstnämndas
menliga följder hade dock redan konung Gustaf sökt afvända. Johan II Is privilegier gäfvos den
1 december 1571 och ökades den 13 december 1572, den 4 juni 1577, den 27 juni 1580, den
5 februari 1582, den 25 juli 1590 och 2 mars 1592. — I de förstnämnda af dessa
privilegier angifver han såsom motiv för denna sin regeringshandling, att borgmästare, råd och
menighet begärt, att han måtte bekräfta de friheter, som föregående regenter unnat staden.
Han förklarade därför för det första, att han med dessa privilegier ville hafva stadfäst och
bekräftigat alla de friheter, som hans fader Linköpings stads invånare hade gunstligen »unnt
och efterlåtit». Han betygade vidare: »Efter förbemälte våra trogne undersåtare, Linköpings
stads inbyggare, hafva bekommit stor skada, när denna stad af fienden blef förhärjad och
afbränd, därigenom de intet ringa äro vordna försvagade, så på det de åter måga komma till
makt igen och hafva råd till att uppbygga och förbättra staden igen», medgaf konungen, att
»de måga och skola vara fri för skatt och all annan stadsens tunga uti samfälde tolf år».
Dock skulle de förpliktigas att »uti hvar gård uppbygga sig till åtminstone ett stenhus
utmed gatan». De, som ej hade råd därtill, erhöllo tillstånd att uppföra »ständelverkshus >,
hvarvid dock borde iakttagas till trygghet mot eldsvåda, att de så »förmuras», att trävirket
ej kommer i dagen. Om sådana funnes, som ej hade lust eller råd att bygga någotdera af
dessa slags hus utan allenast trähus, skulle de icke åtnjuta mera än ett års frihet. Vidare
gaf konungen sitt medgifvande till de »små marknader och torgdagar, som länköpings
borgare med bönderna hafva och bruka pläga, och skola inga andra köpstadsmän, utaf hvad
stånd de helst vara kunna, handla eller köpslaga med bönderna på samma tider». — »Stadens
inbyggare skola njuta, bruka och behålla alla de tomter, åkrar, ängar, hagar och alla andra
ägor, som äro liggande inom stadens råmärken och de tillförene af ålder bruka pläga, dock
undantagandes, hvad som under Linköpings gård och hospitaler därsammastädes lagdt och
tillskickadt är; item det, som under kanonier och prebenden därsammastädes tillförene legat
hafver». — Stadens borgare beviljades rätt »att segla uti sjöstäderna i Östergötland, som äro
Söderköping och Norrköping» och ej betungas med tull eller andra »besvärningar» mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
