Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af Gottfr. Westling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att staden därefter reste sig ur askan, var till ej ringa del konung Johan III:s förtjänst
Sannolikt undergick stadens allmänna grundform icke några väsentligare ändringar genom
förutnämnda eldsolyckor. Man byggde utan tvifvel de nya husen pä de gamla tomterna,
och någon nyreglering af stadsplanen kom ej i fråga.
Först under drottning Kristinas tid började mera betydande gaturegleringar. Den
nuvarande Storgatan, f. d. S:t I.arsgatan, började redan 1627 att bebyggas i riktning från
väster mot öster, och en gatureglering försiggick 1642 —1644, men lokala hinder vållade,
att regleringen af Storgatan ej kunde ske förrän i midtcn af nästföljande årtionde, då den
rätades och utlades till en bredd af 18 alnar. En svårighet låg däri, att marken nedom
S:t Lars kyrka var så vattensjuk. Ännu tidigare var det rent af förenadt med svårighet för
den kärraktiga markens skull att där komma ned till ån. På stadens äldsta karta, som
härrör just från midten af 1650-talet, då Johan Rosenhane var landshöfding, betecknas tomterna
pa södra sidan om Storgatans östligare del såsom frälsetomter med några gårdar bebvgd
och ännu längre österut såsom kronotomter, nyss upptagna». Den mera bebyggda delen
af staden, på nämnda sida af Storgatan, låg i trakten af nuvarande S:t Larsgatan. Trakterna
öster därom nämndes länge »Nybygget». Ännu 1757 skref en provinsialmedicus D. J. O.
Hagström, att stadens östra del består af en sumpig och kärrig jordmån, källrarna där sta om
vararna fyllda med vatten. S:t Uars kyrkogård, som dä omfattade äfven I .undskyrkotorget,
var — säger han — sä vattensjuk, att lik, som vårtiden där jordades, ofta måste nedsänkas
i till hälften vattenfyllda grafvar, hvarför omsider S:t Lars församling utverkade tillåtelse för
sig att begrafva sina döda å griftegården kring domkyrkan och till gengäld förärade
domkyrkoförsamlingen en ringklocka. I och med anläggningen af Storgatans östra delar uppfördes
ock 1646 af kringliggande härader, Åkerbo, Hanekinds, Bankekinds och Valkebo, en bro
öfver Stängån, hvarefter de begge äldre broarne, Lilla och Stora Stångebro, fingo förfalla.
Mera genomgripande förändringar i stadsplanen framkallades af den brand, som år 1 700
lade staden i aska. Olyckan förvållades af en illvillig dräng i tjänst hos en tullnär, A.
Lindström, hvars hus var beläget vid torget. Af hat mot denne kastade han ett brinnande ljus
i höet på en höskulle. För denna missgärning dömdes han visserligen till döden, men afled
i fängelset. Den inre delen af staden blef lågornas rof. Minst lidande blefvo vissa
stadsdelar, som tillhörde S:t Kors kvarter och stadens utkanter, hvarför några gator där kommo
att bibehalla sitt forna krokiga lopp. Vid detta tillfälle nedbrann det gamla kapell, som från
Gustaf I:s regering tjänat som stadens rådhus. Äfven den byggnad, som inrymde
gymnasium och trivialskolan skadades till den grad, att den blef oanvändbar och måste
underkastas en grundlig restaurering. Under tiden, innan den blef iståndsatt, användes
domkyrkan och dess sakristia som läsrum för ungdomen, enär biskop Spegel fann det mindre
tjänligt att lata de bägge skolorna flytta in i lokaler inom slottet, dit redan magistraten tagit
sin tillflykt.
En ny stadsplan uppgjordes och vann samma är, /7O0, stadfästelse af konung Carl XII.
Enligt denna plan skulle gatorna komma att korsa hvarandra i räta vinklar och samla
tomterna i rektangulära figurer. Med ledning af denna plan uppbyggdes de nedbrända
stadsdelarna ånyo, och staden har sedermera till en god del utvecklat sig med ledning af den,
ehuruväl den icke allestädes blifvit genomförd. De efter eldsolyckan kvarstående gamla
stadsdelarna bibehöllo sin förra karaktär. En ny gata utlades parallellt med Storgatan och
nämndes Vattengatan eller i dagligt tal Nygatan, hvilket namn sedermera blifvit dess
officiella beteckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
