Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träde till yrkena. Regeringen såg sig sålunda
nödsakad att så sent som 1752 i skrivelse till
landshövdingen i Göteborg ålägga ämbetena att
vid vite av 40 daler även antaga
utomäkten-skapliga barn som lärlingar.
Det hjälpte emellertid icke, att bördsbrev
kunde företes, därest fadern utövade »ett ringa
aktat yrke». Som sådant betraktades icke blott
skarprättarens och bödeldrängens utan även
rackarens, d. v. s. hästslaktarens, och
dödgrävarens. I Tyskland räknades ursprungligen även
t. ex. musikanternas, herdarnas, tullvaktarnas,
nattvakternas, skogsvaktarnas, domstolstjänarnas
och linnevävarnas yrken till de ringa aktade.
Men även hittebarn och judarnas barn voro
utestängda. I Amsterdam var diamantslipningen
länge ett ringa aktat yrke, vilket man frikostigt
lät judarna taga hand om.
Under hela lärotiden, som utgjorde 3 till 5
år, stod lärlingen under mästarens
husbondevälde. Han var medlem av mästarens familj,
men hans ställning påminde närmast om
styvbarnets. Det var en hård skola han fick
genomgå. Arbetsdagen var lång på »den gamla
goda tiden», och för lärlingen var den i regel
längst. Tidigt på morgonen skulle det
nödvändiga förberedelsearbetet utföras, och sedan
mästare och gesäller slutfört sitt dagsverke,
återstod ofta mycket för lärlingen att uträtta. Otack
var världens lön även på den tiden. Detta fick
lärlingen i hög grad erfara. Mästarens
uppfattning om den lämpligaste uppfostringsmetoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
