Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den äldsta av gesällskapets protokollböcker,
som ännu finns i behåll och förvaras i Nordiska
Museet, innehåller uteslutande tysk text. Det
var först år 1685 som man började författa
pro-kollen på svenska språket. Den äldsta av
ålt-gesällerna fungerade som sällskapets
ordförande, men han fick icke »efter sitt eget huvud»
sammankalla gesällerna, utan detta skulle ske på
befallning av »deras förordnade förmyndare och
bisittare», alltså av mästareämbetets
representanter i styrelsen. Dessa skulle i sin tur hålla
ämbetets ålderman å jour med det som skulle
förhandlas. Den äldsta av bisittarna benämndes
lådmästare och utövade ungefär samma funktion
som en kassör i en nutida fackförening. Han
sörjde för uppbörden av medlemsavgifterna,
verkställde utbetalningar och höll reda på
gesällskapets handlingar och dyrbarheter. Sedan
skomakaregesällskapet förvärvat eget härbärge
och egen fastighet, förordnade mästareämbetet
därjämte en av sina ledamöter som
härbärges-föreståndare och vice värd. Denne förestod
också gesällernas krogrörelse och kallades
krogfadersenare husvärd eller ombudsman.
Inom vissa andra yrken lyckades gesällskapen
tilltvinga sig rätten att själva utse samtliga
styrelseledamöter. Dessa torde ha valts för ett
år i sänder. De voro åltgesällen, som inom
snickaregesällskapet i Stockholm kallades
ordgesäll, samt ett visst antal bisittare, av vilka
en benämndes lådgesäll. Till åltgesäll kunde
endast den utses, som hade fullgjort vandrings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
