Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först böra vi kanske likväl notera, att
be-hyvlingen sannolikt ledde sitt ursprung från en
helt annan värld än snickaregesällernas.
Antagligen hade uppslaget hämtats från universiteten.
Där underkastades förr i tiden de unga
adepterna en »reningsprocedur» av precis samma
beskaffenhet som den, vilken snickaregesällerna
nödgades utstå. Studenten betraktades som en
mycket lågt stående varelse, när han stod i
beredskap att göra sin entré till den akademiska
världen. Han infördes iklädd en djurhud med
horn i pannan och stora betar i munnen. Det
var denna »djuriskhet», som han skulle befrias
från, innan han fick överskrida tröskeln till
vishetens tempel. Han kallades också depositurus,
d. v. s. den som skulle befrias från det djuriska.
Sedan ett tal hållits till honom, uppmanades han
att »stånga hornen av sig», varefter betarna
ut-drogos. Och så följde behyvlingen med hjälp
av snickareverktyg.
I snickaregesällskapet figurerade vid
motsvarande tillfälle en »präst», en »klockare» och
tvenne »faddrar». Ynglingen avkläddes och lades
på en bänk eller på golvet. Dessförinnan hade
han uppmanats att göra sig kvitt det öknamn,
som användes mot lärlingarna inom yrket. Dessa
kallades gemenligen »Kuhschwantz» (kosvans1)
eller »Kuhschlussel» (konyckel). »Prästen» skrev
1 Kosvans lär ha varit benämningen på en såg, som
numera brukar kallas fogsvans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
