Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helsingörsämbetet godhetsfullt hade ställt till
hälsingborgsämbetets förfogande. Kontroversen
mellan de båda ämbetena slutade med, att det
hälsingborgska ämbetet stämdes att stånda till
ansvar inför snickareämbetet i Köpenhamn, som
avkunnade en dom, vilken gick ut på, att man
icke skulle akta och ära ämbetet i Hälsingborg
eller »befordra» dess gesäller, förrän det hade
förlikt sig med ämbetet i Helsingör. Att denna
dom var allvarligt menad framgår därav, att
helsingörsämbetet åren 1663 och 1664 straffade
gesäller, emedan de hade arbetat hos »oärliga
mästare i Hälsingborg».
Behyvlingen förekom icke i t. ex. Holland,
England och Frankrike. Snickaregesäller, som
anlände från dessa länder till Tyskland,
Danmark eller Sverge, blevo följaktligen icke
upptagna i brödraskapen, med mindre än att de
läto inviga sig på övligt sätt.
Motsvarigheten till behyvlingen voro
smedernas nyckel- eller sömbett, tunnbindarnas
slip-ning, bokbindarnas examination och
typografernas postulation eller deposition.
Om »nyckelbitandet» hette det i en svensk
»hantverksordning» för klensmedsgesällerna, att
om någon deltog i gesällskapets kvartal, »som
icke förut har varit vid hantverksbruk och
ordning», skulle han stiga fram till bordet »och
bita axet av nyckeln eller ställa sig så med
gesäller och unggesäller in, så vilja vi vara ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
