Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällernas ståndpunkt i äktenskapsfrågan.
Mästarna och myndigheterna synas i varje fall icke
ha vågat förlita sig på något sådant. Därom
vittnar t. ex. följande bestämmelse i 1474 års
skomakareskrå: »Nu kan någon gesäll inom vårt
ämbete bedraga eller förföra någon i vårt ämbete
varande broders dotter, syster, hustru eller piga,
då skall ingen sådan gesäll arbete giva, förrän
han haver sig förlikt med målsägaren, bättrat
sitt brott vid vite av ett pund vax, stadens rätt
oförsummad». Och de rhenländska
vitgarvare-gesällerna lades särskilt på hjärtat, att icke
»sova hos sin mästares hustru», vid risk att
förlora sitt »ärliga namn». Men å andra sidan
drevos de ogifta gesällerna av sin motvilja mot
äktenskapet till att betrakta den gifte kollegan
som en stackare, som »en vilde», eller, för
att citera ett på den tiden flitigt använt
skällsord, som en »Weiberkerl» (kvinnokarl).
När skrågesällen äntligen kommit så långt,
att han stod inför möjligheten att bli mästare,
ändrade han radikalt sin syn på äktenskapet.
Detta var i vanliga fall oskiljaktigt förenat med
mästarevärdigheten. Inom vissa yrken hade
t. o. m. uttryckligen föreskrivits, att tillträde till
mästareämbetet endast lämnades den som var
gift eller lovade att gifta sig inom en viss tid.
Odense tunnbindareskrå från år 1551 innehöll
sålunda en så lydande bestämmelse: »Den som
tunnbindareämbetet hädanefter vill vinna han
skall vara en ordentligt gift person». Och i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
