Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
education eller äga något att vedervåga», trott
sig i utlandet »fritt få utöva deras s. k.
ge-wohnheiter, med frimåndagars hållande,
skänke-bud, välkomster, depositioner och wexationer
med mycken annan dylik fåfänga, därom de av
de här varande tyska gesäller underrättas». Man
behövde däremot ej frukta, att borgares och
mästares söner, ävensom »de gesäller, vilka äro
av annat hederligt folk», icke skulle återvända
till hemlandet från sina i yrkesutbildningssyfte
företagna vandringar. Det tvång, som
gesällerna fingo lida under sitt arbete hos svenska
mästare, innebar — menade borgareståndet —
endast att de ej finge, när helst de funno för
gott, »löpa från den ena mästaren till den andra
och dymedelst giva anledning till vecko- eller
arbetslönens stegring» eller avfolka den
mästares verkstad, som lade sig vinn om att »hålla
sitt folk i ordning».
Detta borgareståndets uttalande åberopades
av Stockholms stads borgerskaps femtio äldste,
då de ett tjugotal år senare vände sig till
överståthållaren med en klagoskrift över
hantverkeri-ernas betryck. Enligt denna skrivelse hade
flertalet ämbeten i huvudstaden råkat i ett
synnerligen bekymmersamt läge på grund av
bönhase-riets utbredning, i sin tur förorsakat av
ämbetenas oförmåga att bereda gesällerna
utkomstmöjligheter. Av en till klagoskriften fogad
tabell över i staden bosatta hantverksmästare
framgick, att endast 710 mästare befunno, sig i
så pass goda omständigheter, att de förmådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
