Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning, vid risk att i annat fall bliva av
ämbetets ålderman beordrad till arbete hos den
mästare, som »ville honom antaga mot vanlig
veckolön på minst tre månader». Om gesällen
tredskade och vägrade att efterkomma
åldermannens befallning, skulle anmälan därom göras
hos magistraten, med rätt för den att ålägga
gesällen »att inom kort tid skaffa sig lagligt
försvar». Om inte detta hjälpte, skulle gesällen
behandlas som — lösdrivare! Under tjänstetiden
skulle han — hette det — vara från husaga
fri-kallad. Detta uttryck tyder på, att man ansåg
det husbondevälde, som skråordningarna hade
tillförsäkrat mästarna, innebära rätt för
mästaren att tillgripa husaga för disciplinens
upprätthållande. I praktiken torde väl emellertid denna
rätt knappast ha kunnat tillämpas på andra än
lärlingarna. En rättskaffens gesäll lät sig nog
inte behandlas på det sättet. Men enligt
borgareståndets förslag, skulle däremot
vederbörande ämbete vara bemyndigat att tilldela
varning och ådöma böter, i det fall gesällen
visade sig försumlig eller gjorde sig skyldig
till förseelse mot gällande ordningsföreskrifter.
Böterna skulle uttagas av avlöningen. Svårare
förseelser skulle anmälas »till laga åtal».
Gesällvandringarna skulle vara tillåtna, men den
vandrande skulle inte få uppehålla sig längre
på vägen än som vore absolut nödvändigt. »För
tiggeri och annat under vägen av honom förövat
oskick ansvare han enligt lag och allmänna
författningar», hette det slutligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
